Under riksdagsvalet och EU-valet 2019 träffade jag ett tjugotal kandidater från olika partier och landsdelar vid valevenemang och samtalade med dem om att Finland borde underteckna FN-avtalet om förbud mot kärnvapen.
Jag gav dem vidstående text – ”Fem fakta för en fredligare värld”– och sände ytterligare texten under vårens regeringsförhandlingar också till medlemmarna i utrikespolitiska gruppen. Samma hälsning gick också till utrikesminister Pekka Haavisto inför hans deltagande i ett internationellt ministermöte i Stockholm om kärnvapen och nedrustning den 11 juni.
Responsen då? Mest vänlig välvillighet, men också uppenbart ringa insikter hos flertalet i kärnvapnens existentiella hot. Överlag nedslående. Dock några glädjande insiktsfulla, varav två invaldes i EU-parlamentet. Av regeringsförhandlarna svarade ett par artigt på mitt mejl. Och utrikesministeriet brukar kanske inte svara på sådan gräsrotshälsningar.
Så vad göra för att få Finland att underteckna förbudsavtalet?
År 1950 formulerades ”Vi kräver ovillkorligt förbud mot atomvapnet, som är ett vapen för terror och för massutrotning av människor” i en internationell fredsappell, den så kallade Stockholmsappellen. Uppropet undertecknades av många miljoner människor runtom i världen – av dem hela en miljon i Finland, däribland Finlands dåvarande statsminister Urho Kekkonen.
Under 1960- och 1970-talen drev Finland aktivt frågan om en nordisk kärnvapenfri zon som en del av landets utrikespolitik. Och under 1980-talet deltog finländarna synligt i den framgångsrika kampen mot nya kärnvapen i Europa.
Nu på tröskeln till 2020-talet är Finlands inställning till kärnvapen tamare och otydligare än under de första årtiondena efter andra världskriget, fast det nukleära mardrömsscenariot idag är minst lika reellt som då.
Regeringen Antti Rinne rubricerar sitt utrikespolitiska program med orden ”Finland – större än sin storlek i världen” och där ges följande programförklaring om massförstörelsevapen: ”Finland ska arbeta för att förhindra spridningen av massförstörelsevapen och utnyttja sin breda kompetens inom vapenkontroll. Finland stöder icke-spridningsavtalets ställning i arbetet för kärnvapennedrustning. Finland ska fortsätta att analysera och jämföra innehållet i konventionen mot kärnvapen med andra centrala initiativ inom denna sektor och följer aktivt hur processen med att sätta konventionen i kraft framskrider. När processen går framåt gör Finland en bedömning angående en anslutning till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Finlands strävan är att alla massförstörelsevapen ska förbjudas och förstöras.”
Inom kort ska regeringen utarbeta en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse. Inför det arbetet borde fredsrörelsen aktivera alla krafter för att få Finland att gå in för en anslutning till FN:s kärnvapenförbud.
Som gammal pedagog inser jag att vi fredsaktiva har en jättestor pedagogisk uppgift att sprida vetandet om domedagsvapnen och att få insikten att leda till handling.
Om än okunskapen i frågan är oroväckande stor i politikerleden och bland allmänheten, finns det ändå öar av insiktsfulla, ansvarstagande beslutsfattare som kan föra frågan framåt om en växande fredsopinion driver på. Nu är det upp till bevis att visa att Finland verkligen är större än sin storlek i världen.
Matts Andersén är fackboksförfattare. Senaste bok WHEN THE SKY FALLS DOWN, 2019, Reuna Publishing House
Fem fakta för en fredligare värld
- Sedan 1945 har mänskligheten levt i skuggan av atombomben.Namnen Hiroshima och Nagasaki blev för all tid inbrända i människosläktets minne, då USA i andra världskrigets slutskede brände av atomens urkraft över oskyldiga i två japanska städer.
I tre fjärdedels sekel har atomens damoklessvärd hängt över oss. Vid flera tillfällen har världen varit skrämmande nära ett förödande nukleärt krig. Se t.ex Schlosser Eric, Bomben: ett knapptryck från kärnvapenkrig, Ordfront, Stockholm, 2014 och Ellsberg Daniel, The doomsday machine: confessions of a nuclear war planner, Bloomsbury USA, New York, 2017
- Inför 2020-talet håller världen på att vakna upp inför hotet från en förödande klimatförändring – samtidigt lever vi tämligen omedvetet sida vid sida med 15 000 kärnvapen, varav 1 800 kan avfyras med bara någon minuts förvarning.
Minst 9 länder innehar dessa dödliga supervapen som finns utplacerade på ett hundratal platser i minst 14 länder. Risken för en okontrollerad urladdning – av misstag eller planerad – är uppenbart överhängande.
Trots att antalet kärnvapen i världen minskat sedan de kalla krigsårens vilda, vanvettiga kärnvapenupprustning och provsprängningar, kan bara en del av den nu tillgängliga arsenalen helt omkullkasta livsbetingelserna på jorden. Ett fullskaligt, okontrollerat kärnvapenkrig kan rakt av betyda mänsklighetens undergång i en pinsam apokalyps.
Under det senaste halvseklet – allt från icke-spridningsavtalet NPT, som blev internationell lag år 1970 – har olika avtal minskat antalet kärnvapen. Finland var bland de första att underteckna avtalet och ratificera det. Idag har 190 stater anslutit sig, men avtalets stipulation om nedrustning har gått i stå.
I stället för nedrustning planerar kärnvapenstaterna med USA och Ryssland i spetsen att rusta upp med nya nukleära vapen.
- Under 1980-talet hotades Europa och världen av utplacering av nya kärnstridsspetsar, medeldistansrobotar/eurorobotar.
Fredsrörelsen och en bred opinion demonstrerade mot planerna över hela kontinenten. Själv minns jag väl en oktoberkväll i Vasa år 1983, när 5 000 demonstranter manifesterade sitt nej till eurorobotarna. 1980-talets massiva fredsmobilisering gav resultat: USA och Sovjetunionen undertecknade INF-avtalet om avskaffande av medeldistansrobotarna. Detta stabiliserande bilaterala avtal har nu 2019 upphört att gälla, då både USA och Ryssland har hoppat av fördraget. Atommissilernas slagskugga tätnar åter över våra länder.
- Domedagsklocka
Atomforskare och andra vetenskapsmän i sammanslutningen Bulletin of the Atomic Scientists upprätthåller sedan år 1947 en symbolisk domedagsklocka, som visar hur nära en nukleär eller annan apokalyps människan står. Vid starten stod klockan på sju minuter i midnatt. Under kalla krigets kallaste år på 1950-talet visade domedagsklockan två minuter i midnatt och under de frostiga åren 1984–1988 pekade klockans visare på tre minuter före midnatt. I isiga globala vindar i januari 2015 ruckades klockan fram från fem till tre minuter i midnatt. 2017 flyttades minutvisaren till 2½ minut före tjugofyra och 2018 till 2 minuter före midnatt och där står domedagsklockan fortsättningsvis idag 2019. Mänskligheten står således bara ett tuppfjät från avgrunden.
- Sommaren 2017 godkändes i FN ett nytt avtal om förbud mot kärnvapen, som röstades fram av 122 stater.
Bland dessa stater fanns Sverige, som idag tvekar att underskriva och ratificera avtalet. Finland har helt hållit sig utanför detta arbete för en kärnvapenfri värld. Nu, hösten 2019, har 79 stater undertecknat förbudet mot kärnvapen och 32 har ratificerat det. Då 50 stater ratificerat, vinner det laga kraft.
The International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) fick år 2017 Nobels fredspris för sitt arbete för en atomvapenfri värld. Läs mera om kärnvapnen och FN-konventionen:
http://www.icanw.org/status-of-the-treaty-on-the-prohibition-of-nuclear-weapons/ och Svenska Läkare mot Kärnvapen: https://slmk.org/
Varför är det inte en självklar sak för Finland att underskriva FN-konventionen om förbud mot kärnvapen? Står vi inte längre på fredens sida i en skrämmande övermilitariserad värld?
I stället för jaktplan och krigsmaskiner efterlyses fredsdiplomati, seriöst klimatarbete, fungerande vård, omsorg, utbildning och kultur för att skapa en trygg värld.
Matts Andersén är fackboksförfattare
matts.andersen@sundom.fi
Artikkeli on julkaistu yhteistyössä suomenruotsalaisen Fredsposten-lehden kanssa, jonka numerossa 3/2019 se alun perin ilmestyi.
