Från Fredsposten: Sångare lånar de svaga sin röst

När jag hör ordet fredsgestalt tänker jag först på de mest kända som Nelson Mandela och Martin Luther King Jr. Sedan kanske på någon från vårt eget land som Martti Ahtisaari. Men det finns också helt vanliga medborgare som engagerar sig i fredsfrågor och så finns det de som egentligen är kända från något annat sammanhang. Till de senare hör Morten Harket, sångare i den norska popgruppen a-ha.

Morten är född i Kongsberg, Norge 1959 och uppvuxen i Asker, Oslo. Redan som liten hade han ett stort intresse för naturen och han är i synnerhetförtjust i orkidéer. Tillsammans med bandets grundare Magne Furuholmen och Pål Waaktar-Savoy slog han igenom som internationell popstjärna med Take On Me 1985. Än i denna dag, närmare fyrtio år senare, fyller a-ha arenor världen över med hängivna fans.

Morten har engagerat sig i freds-och miljöfrågor sedan 1980-talet och i synnerhet i mitten av 1990-talet, en period när a-ha tog sin första paus och han även inledde sin solokarriär som självständig låtskrivare.

Begrav mitt hjärta på Öst-Timor

Timor är en liten ö som ligger mellan Indonesien och Australien. Den östra delen av ön, kallad Östtimor, var en portugisisk koloni ända fram till 1975. Portugals intresse för området bottnade främst i öns rika tillgång på sandelträ, och skogen skövlades från 1500-fram till 1920-talet för att användas som parfymingrediens. När den portugisiska militärregimen avsattes under ett uppror 1974, uppstod ett politiskt vakuum och efter ett kort krig gick partiet Fretilin segrande ur maktkampen.

I december 1975 blev Östtimor invaderat av Indonesien som redan 1945 annekterat Västtimor. Det fattiga landet utsattes under 24 år för attacker från sin norra granne vilket resulterade i cirka 200 000 offer. Stridigheterna upphörde inte förrän 1999 och Östtimor blev självständigt 2002.

Det var en lycklig slump att Morten blev en del av kampanjen för att fria Östtimor. Våren 1993 knackade en kanadensisk professor och aktivist på hans hotelldörr i Monte Carlo där han befann sig för att göra ett teveuppträdande med a-ha. I tron att det måste vara någon ur personalen öppnade han dörren och blev under kvällens lopp övertygad om att detta var en sak där han behövdes och kunde göra en skillnad.

Morten var upprörd över hur ett demokratiskt land som Norge kunde blunda för de kränkningar av mänskliga rättigheter som pågick i Östtimor och istället prioritera att upprätthålla handelsavtal med Indonesien. Denna upprördhet gav upphov till låten East-Timor som ingick i Mortens solodebut Wild Seed och som han senare framförde på Nobels fredspriskonsert 1996. Texten beskriver den likgiltighet som västvärlden visar när civilbefolkning i fjärran länder lämnas åt sitt öde utan ingripande. Morten jämförde situationen med Tysklands ockupering av Norge några årtionden tidigare och tyckte att det norska folket och politikerna verkligenborde sympatisera med östtimorianerna.

Under tre års tid lobbade Morten aktivt för att göra konflikten i Öst-Timor synlig i Norden. Han kritiserade flera gånger Norges statsminister Gro Harlem Brundtland i medierna, bland annat eftersom hon tillsammans med norska företagsledare besökte Indonesien med anledning av oljefynd i Timorhavet 1995, men han höll även tät kontakt med aktivisterna på gräsrotsnivå.

Morten hade även en viktig roll i att aktivisten och diplomaten José Ramos-Horta, senare utnämnd till Östtimors president, tillsammans med fredsbiskopen Carlos Filipe Ximenes Belo tilldelades Nobels fredspris 1996. När aktivistgruppen inte lyckades skapa gehör för saken i sitt eget hemland gick de till islänningarna som först nominerade Horta ensam 1995. Följande år gav så ansträngningarna slutligen resultat.

Tillsammans med den brittiske tevejournalisten Max Stahl, som filmade massakern i Dili 1991 när indonesierna gick till attack mot en fredlig demonstration, var Morten även med och skapade en dokumentär om situationen i Östtimor. Titellåten till filmen är givetvis East Timor som nämndes ovan. När det blev klart att Horta och Belo vunnit fredspriset sändes dokumentären ut till de tevekanaler som önskade visa materialet.

Stort och brett miljöengagemang

Morten har även engagerat sig i miljöfrågor sedan 1980-talet. Ett av de ämnen som ligger närmast hans hjärta är regnskogen i Amazonas. Stora delar av den sydamerikanska regnskogen, som brukar betecknas som jordens lungor och är vida känd för sin stora biologiska mångfald, är allvarligt hotad. Enligt WWF har 17 % av den ursprungliga regnskogen gått förlorad på grund av avskogning.

Enligt Morten borde resurser från regnskogen utvecklas och nyttjas inom läkemedelsindustrin ochandra branscher, så att dess värde bibehålls bättre än om den skövlas. Han påstår att det vore möjligt att genomföra en sådan utveckling utan att rubba den ekologiska balansen och då skulle en hel del av dagens problem med överexploatering också gå att lösa.

1989 importerade Morten tillsammans med Magne Furuholmen, miljöstiftelsen Bellona och arkitekt Harald N. Røstvik Norges första elbil, en ombyggd Fiat Panda med blybatteri. Till projektet användes intäkter från en festival a-ha uppträdde på 1988, iklädda hattar med inbyggd fläkt driven av solenergi, och som sedan donerades till Bellona. De fyra parterna lade dessutom själva ut 25000 NOK var.

Under flera års tid kördes bilen runt på vägarna och parkerades olovligt. Man struntade i att betala böter och när bilen beslagtogs köpte man helt sonika tillbaka den igen och fortsatte som tidigare. 1993 körde Morten och Frederic Hauge från Bellona av och an genom en vägbom utan att betala i protest mot att norska regeringen inte stödde användningen av miljövänliga bilar. I slutet av 1996 införde Norge fri passage genom vägtullar för elbilar och landet är i dag ett av de elbiltätaste i världen. Som första land i världen införde Norge även momsfri handel med elbilar. Under 10 % av nya bilar sålda i Norge 2021 gick enbart på bensin eller diesel.

I dag är det obligatoriskt att utrusta alla nya parkeringsplatser så att det går att installera laddare för elbilar. I Oslo har man till och med låtit bygga en parkeringshall med laddstationer för elbilar under Akershus fästning.

Morten och Harald N. Røstvik samarbetade även kring ett ambitiöst solenergiprojekt som gick ut på att bygga ett showroom på en ö på Maldiverna där rika turister skulle kunna bekanta sig med hur långt utvecklad solenergin var redan i slutet av 1980-talet. Harald stod för den funktionella planeringen, medan Morten fokuserade på den estetiska biten. Det var meningen att allt på ön skulle drivas med solceller, inklusive båten som körde turisterna ut till ön, men projektet gick småningom i stå i brist på finansiering.

1988 designade Harald det första moderna nollenergihuset i Europa för en framtidsutställning i Stavanger. Det autonoma huset drevs av solceller, bioenergi och vindkraft. 1991 installerades en laddstation för den importerade elbilen vid huset. Bilen kunde även omvänt användas som energikälla för huset.

MTV Unplugged: An Acoustic Evening with a-ha. Oslo 9.2.2018. Bandmedlemmen Magne Furuholmen på akustisk gitarr. Notera Magnes bokstavskonst på pianot.

Morten frontade samma år en informationsfilm vid namn The Sunshine Revolution som presenterade fördelarna med solenergi gentemot fossila bränslen och kärnkraft samt tekniska lösningar för att tillvarata den för el och värme i våra bostäder.

2003 möttes Morten och Harald Horta, som nu var landets president, och alla hans ministrar i ett försök att skifta till 100 % solenergi på Timor, men föga överraskande bjöd olje-och vattenkraftsindustrin på hårt motstånd mot planerna.

Morten har även uttryckt en del åsikter som kan uppfattas som kontroversiella. Den som sticker ut mest är kanske hans förespråkande av legalisering av narkotika för att få slut på drogrelaterade stridigheter och korruption. Om den illegala droghandeln upphörde kunde medel som används för att bekämpa karteller och ligor användas oavkortat till missbrukarvård, menar han.

Inför folkomröstningen kring Norges medlemskap i EU 1994 sällade Morten sig till ja-sidan med motiveringen att olika nationer måste samarbeta tätare för att kunna ta sig an klimatförändringen.

2012 tilldelades Morten Green Music Award för sitt långvariga engagemang inom elektromobilitet, förnybar energi och skydd av regnskogen.

Musiken och politiken

Även om a-ha främst hållit sitt samhälleliga engagemang utanför musiken finns det flera politiska inslag i deras karriär, både som band och som soloartister. Bandet återförenades på Nobels fredspriskonsert 1998, en milstolpe som skulle sätta tonen för de kommande åren. På konserten framförde a-ha en gammal och en ny låt, Summer Moved On, som skulle bli startskottet för en räcka med tre nya studioalbum.

A-ha:s gratiskonsert i Frognerparken 2005 var planerad att drivas av ett solenergisystem som efter konserten skulle utnyttjas för belysningen i parken, men arrangörerna drog sig ur projektet i sista stund.

2007 deltog a-ha även på samlingsalbumet Instant Karma: The Amnesty International Campaign to Save Darfur. På albumet som består av en samling Beatles-covers gjorde bandet sin version av #9 Dream.

Förutom nämnda East-Timor har Morten spelat in flera låtar med samhälleliga och politiska teman, både i sitt eget namn och i samarbete med andra. Ett av de tidigaste exemplen är Brodsky Tune som baserar sig på dikten Bosnia Tune av Joseph Brodsky och är ett slags kommentar till västvärlden. I låtar som ströks från albumet Wild Seed innan utgivning behandlade han även teman som religiös fanatism och fundamentalism.

Morten skrev och sjöng även titellåten Jungle of Beliefs till soundtracket för en svensk teveserie som hette Cultures Span the World 1999. Texten cirklar kring hur människan tillåtit rationalitet få företräde framom medkänsla.

I låten Letter From Egypt från albumet med samma namn verkar Morten filosofera kring människans självskrivna öde. ”Vi är alla långt hemifrån nuförtiden”konstaterar han i texten, vilket givetvis kan tolkas såväl direkt som symboliskt. A Name Is a Name användes på nytt i en dokumentär om våldsamheterna i samband med valet i Makedonien 2008.

Projektet Songs Across Walls of Separation från samma år samlade vokalinsatser av musiker världen över. Morten bidrog till stycket Garden of Love / Kar Sa Myon tillsammans med de asiatiska sångarna Rukhsana Murtaza och Abdul Rashid Farash. I samband med att albumet gavs ut uppträdde Morten på en fredskonsert i Stavanger med syftet att öka medvetenheten kring barnflyktingar och behovet av att riva murarna mellan fattiga och rika.

Burn, Money Burn från albumet Out of My Hands är Mortens ställningstagande mot det ekonomiska systemet och påpekar faran med att även ovärderliga värden mäts i pengar. Slutligen är låten Brother från albumet med samma namn inspirerad av Maajid Nawaz memoar Radical: My Journey Out of Islamist Extremism. Texten beskriver motsättningarna mellan kristendomen och islamismen, men även hur människor inte kan leva utan varandra.

I höst ger så a-ha ut ett nytt album med tillhörande filminspelning, True North. Denna gång går bandet officiellt ut med sitt stöd för miljön. Filmen som spelats in i Bodø beskrivs av Magne Furuholmen som en poetisk hyllning av naturens och i synnerhet havets betydelse för den norska kulturen.

Förhoppningsvis tar True North vid där This Is Our Home från MTV Unplugged-konserten 2017 började. Då sjöng Morten med Magnes ord:

It matters what you think
It matters what you know
There is no other place to go

Text och foto: Erica Håkans

Erica Håkans är yrkesskribent och hobbyförfattare, bosatt i Vasa. Hon är ett stort a-ha-fan sedan 2002.

Huvudbild: Skribentens dröm gick i uppfyllelse i Glasgow 29.3.2016 när hon fick byta några ord med sin stora idol.

Artikkeli on julkaistu yhteistyössä suomenruotsalaisen Fredsposten-lehden kanssa, jonka numerossa 3/2022 se alun perin ilmestyi.