Tankar på Ålands demilitariseringsdag

Den 30 mars varje år uppmärksammas Ålands demilitariseringsdag. Datumet har valts då det första avtalet som lade grunden för Ålands ställning som en demilitariserad ögrupp undertecknades den 30 mars 1856.

Detta avtal mellan stormakterna Storbritannien, Frankrike och Ryssland bifogades till den bredare Parisfreden som möjliggjorde Krimkrigets slut. Parisfreden undertecknades av dessa tre stater men även av det Osmanska imperiet, Österrike, Preussen och Sardinien. Redan då var Ålands särställning en del av den övergripande ansträngningen för en kollektiv hantering av krig och fred.

Detta försök till kollektiv säkerhet fortsatte med Nationernas förbund och senare med Förenta Nationerna. I det kollektiva säkerhetssystemet ingår idag först och främst FN-stadgans regler om en restriktiv användning av militärt våld och förbudet mot inblandning i andra staters interna angelägenheter.

SKYLDIGHET ATT SKYDDA

Frågan är nu om idén om den kollektiva säkerheten är död. Många är både uppgivna och upprörda över våldsspiralen i Syrien som har inneburit avsiktliga bombningar av civila sjukhus, grova våldsdåd mot civilbefolkningen, användningen av kemiska vapen, en omfattande inblandning av stormakter och militära operationer av grannländer inne i syriskt territorium under mer än nio år.

Krigen i Jemen, Afghanistan och Libyen fortsätter att skörda många offer. Vi har en alltför begränsad förståelse av kriget i Kongo-Kinshasa, ett krig som har pågått i över 20 år och där många betraktare, forskare och experter menar att resultatet är ett djupt militariserat samhälle där man inte drar sig för att använda våld och paramilitära styrkor för att lösa även vanliga, civila tvister, såsom marktvister.

Västvärlden väljer att ingripa endast i få, godtyckligt utvalda, situationer, menar många. Principen om en skyldighet att skydda är förbrukad, hävdar andra.

Vi har under lång tid sett följande fyra trender.

• En utvidgning av säkerhetsbegreppet på ett sätt som legitimerar våldsanvändning i allt större utsträckning. Miljökatastrofer, klimatfrågor, cyberhot och alla former av ’mänsklig säkerhet’ ska, enligt den logiken, bemötas med militära medel.
• En utvidgning av begreppet ’självförsvar’ på ett sätt som legitimerar ökad våldsanvändning även utanför det egna landets territorium.
• Upprepade och grava åsidosättanden av den humanitära rättens regler om distinktionsprincipen, dvs. civilbefolkningens skyddsbehov och skillnaden mellan civila och militära mål.
• En upptrappad retorik och praktik i fråga om upprustning och frysning av internationella nedrustningsavtal och avtal som begränsar och förbjuder användningen av kärnvapen.

FREDS- OCH FÖRTROENDESKAPANDE ÅTGÄRDER

Exempel på freds- och förtroendeskapande åtgärder – som Ålands demilitarisering och neutralisering – är viktiga som motvikt till trenden mot ökad våldsanvändning och militarisering, såväl i internationella sammanhang som i Östersjön. Sådana exempel kan vara meningsfulla som förtroendeskapande verktyg också under mycket pressade situationer, såsom vi kunde erfara under båda världskrigen och under det kalla kriget.

Dessa ’mikroexempel’ kan te sig helt symboliska om vi betraktar dem enskilt, men måste kompletteras med och blir meningsfulla i ett större sammanhang, såsom inom ramen för FN-stadgans regler och vid sidan om icke-spridningsavtalet (NPT) för en övergång till en värld utan kärnvapen.

Snart ska vi uppmärksamma 75 år sedan kärnvapenbomberna föll i Hiroshima och Nagasaki. Ännu kan våra länder inte enas kring ett omfattande kärnvapenförbud, såsom det som antogs i juli 2017 inom Förenta Nationerna. Österrike, Vatikanstaten och San Marino är de enda europeiska stater som hittills ratificerat konventionen och saken är ännu under diskussion i de nordiska länderna. Det krävs att 50 stater ratificerar konventionen för att den ska träda i kraft.

Ålands demilitarisering och neutralisering innebär redan idag att vapen, kärnvapen och andra militära installationer inte kan placeras på Åland. Förbudet mot kärnvapen blir förstås fullt verksamt endast om det omfattar betydligt större områden, hela Norden, hela Europa och förhoppningsvis hela världen.

KRIG OCH MILJÖFÖRSTÖRELSE

Ålands demilitariseringsdag sammanföll i år med dagen för Earth Hour. Detta var ett viktigt sammanträffande. Krig och miljöförstörelse hör samman. Brist på rent dricksvatten dödar 20 gånger fler barn än våld i världens konfliktområden, enligt en ny rapport från Unicef. Enligt rapporten dör varje år 72 000 barn yngre än fem år av diarrésjukdomar kopplade till smutsigt vatten, ett resultat av konflikterna. Uppgifterna är samlade från 16 av världens värst drabbade konfliktområden.

Miljöeffekterna av kärnvapensprängningar är väldokumenterade och vetenskapligt granskade av organisationer såsom Läkare mot kärnvapen. 

Vi står redan idag inför omfattade samhällsproblem i fråga om utarmning av naturresurser och biologisk mångfald, luftföroreningar, klimatförändringar, energibehov, nedskräpning av mark och hav, kemikaliespridning samt intensiva urbaniseringsprocesser. Att säkra matförsörjningen är ingen lätt uppgift med tanke på ovanstående problem som vi själva har skapat och som vi också måste ta ansvar för.

HAR VI TID OCH RÅD MED KRIG?

Klimatfrågan är således endast en del av framtidens stora utmaningar. Vidden av frågorna syns tydligt i Agenda 2030 för en hållbar utveckling, särskilt mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen. Har vi tid och råd med upprustning, massförstörelsevapen och krig? 

Dessa problem berör både världens stormakter och små länder. Både våldsdrabbade och fredliga regioner. Problemen berör det demilitariserade Åland också. Var och en av oss – enskilt och genom våra byar, städer, regioner, länder och internationella organisationer – har nu en plikt att dagligen prioritera rätt. Ett hållbart jordklot eller ännu ett för jorden förödande krig?

Sia Spiliopoulou Åkermark

Sia Spiliopoulou Åkermark är direktör för Ålands fredsinstitut  och docent i folkrätt.

Utvalda källor:

FN:s nedrustningsarbete och NPT-avtalet: https://www.un.org/disarmament/wmd/nuclear/npt/

International Campaign to Abolish Nuclear Weapons: http://www.icanw.org/the-treaty/

Svenska läkare mot kärnvapen, Lär om kärnvapen: http://laromkarnvapen.se/

UNICEF, World has failed to protect children in conflict, 2018: https://www.unicef.org/press-releases/world-has-failed-protect-children-conflict-2018-unicef

Ålands kulturstiftelse, Internationella avtal och dokument rörande Åland: http://www.kulturstiftelsen.ax/traktater/svenska/ram_right_sv.htm

Ålands fredsinstitut: www.peace.ax