Motiveringen var tveklöst den mest ödesdigra lögnen i världshistorien.

”Seit 5 Uhr 45 wird zurückgeschossen” – sedan klockan 5.45 skjuts det tillbaka – skränade nazirikets Führer Adolf Hitler i sitt berömda tal inför den tyska riksdagen den 1 september 1939. Han kompletterade med det ökända hotet om att Wehrmacht ”från och med nu skulle vedergälla bomb med bomb”.

Hans makabra löfte infriades. Mobiliseringen var väl förberedd. Den tyska krigsmakten anföll Polen med omkring 1,5 miljoner soldater. På grund av den beryktade Ribbentropp –Molotov-pakten erövrades den polska republiken även österifrån av sovjetiska trupper.

Det blev en snabb tysk seger och historieskrivningen är tämligen överens om att Polen utsattes för ett aldrig tidigare skådat förintelsekrig som sedan även skulle drabba Sovjetunionen. Naziledarna och den tyska militärmakten fortsatte sprida skräck och förstörelse över nästan hela Europa.

NATIONALISKA MYTER

Visserligen trampades katastrofen igång den 1 september 1939, men dess materiella och socialpsykologiska rötter måste främst sökas under hela 1920-talet.

Att första världskrigets segermakter inte förstod konsekvenserna av Versaillesavtalets benhårda regelverk mot krigets förlorare är en extern faktor som ledde historien fram till nästa krig. Men det räcker självmant inte som förklaring.

De centrala faktorerna var hemmagjorda i den tyska Weimarrepubliken. Diverse myter blåste vind i seglen för en ny nationalism. Nazister och andra högerorganisationer bidrog flitigt med lögner om att en allians av socialdemokrater, kommunister och judar var ansvariga för kejsarrikets undergång. Hären framställdes som ”obesegrad i fält” och ansågs ha fått en ”dolk i ryggen” av dessa vänsterorienterade ”förrädare”.

ETT FATALT BORGERLIGT MISSTAG

Motsvarande mytbildningar förgiftade en stor del av befolkningen. Men inte ens 1933 hade Hitler en majoritet av väljarna i Weimarrepubliken bakom sig. Ansvaret för hans maktövertag ligger på den samlade borgerliga högern som hyste den naiva tron att Hitler och nazisterna kunde hållas i styr. Ett fatalt och dramatsikt misstag.

Andra världskriget började med en kortvarig incident då SS-enheter utklädda till polska soldater anföll radiostationen Gleiwitz i dåvarande Schlesien. Det slutade som bekant sex år senare med Tredje rikets undergång i en villkorslös kapitulation. Vedergällningen hade då nått och drabbat det krigsansvariga Naziriket och lagt många av dess städer i ruiner. Tyskland erövrades och besattes av segermakterna USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike.

GIGANTISKA CIVISATIONSBROTT

Till andra världskrigets fasansfulla balansräkning hör uppskattningsvis 60-70 miljoner dödsoffer varav över hälften utgjordes av civilbefolkning.

I skuggan av kriget och bakom fronterna massmördades 13 miljoner människor främst av rasideologiska eller politiska skäl.

Till de gigantiska civilisationsbrotten hör försöket att förinta de europeiska judarna. Mera än sex miljoner dog i koncentrationsläger som Auschwitz, Treblinka och Buchenwald. De nazistiska brotten gick även ut över bl.a. sinti och romer, homosexuella, kommunister och socialdemokrater samt personer med mentala funktionsstörningar.

MINNESPLATSER FÖR OLIKA OFFERGRUPPER

Allt detta är dokumenterat och offentliggjort många gånger om. I dagens Tyskland hör Nazitysklands ansvar till den officiella minneskulturen. Men det tog ändå flera decennier innan skulden och ansvaret accepetades av det stora flertalet i befolkningen.

Den tyska huvudstaden Berlin är full med minnesplatser för att enskilda offergrupper inte ska falla i glömskan. Det mest synliga är tveklöst holocaustmonumentet Stelenfeld beläget på en central plats i Berlin.

Man diskuterar som bäst frågan om att dessutom upprätta ett särkilt monument för offren efter anfallet mot Polen.

Fast man även vid runda minnesdagar inte kan lägga något nytt till landets tunga historia är upprepningen ändå ingen meningslös ritual.

Det gäller att uppmärksamma och på nytt visa dagens generationer hur en sjuk ideologi sakta men säket kunde förgifta ett helt folk.

Det som på 20-talet började med ultranationalistiska lögner och mytbildningar slutade med miljontals offer. Visst fanns det motstånd mot Hitlerregimen, men att Tyskland 1945 måste ”tvångsbefrias” av de allierade segermakterna visar ändå hur den bruna propagandan höll människorna i ett fast grepp.

NYA OÖNSKADE MYTBILDNINGAR

Att den tyska förbundsrepubliken idag är en av de mest stabila demokratierna i Europa råder det nog inget tvivel om. Ändå måste man ställa frågan om minnet av andra världskriget håller på att fasa ut. Chocken över det som hände mellan september 1939 och maj 1945 ledde till försöket att låta den politiska kulturen i Europa präglas av samarbete och integration. De aktuella generationerna har inga egna minnen av krigets brutalitetet.

I många länder växer en ny nationalism. Självfallet kan man inte sätta likhetstecken mellan de värderingar som t ex högerpopulistiska tyska AfD ledare försöker sprida och 1920-talets nazipropaganda. Men dessa ledare ger dessvärre i många fall all andledning till sekundärskam.

Bara ett exempel på detta är att man enligt Alexander Gauland, AfD:s gruppledare i förbundsdagen, ska vara ”stolt över de tyska soldaternas prestationer i båda världskrigen”. Sådana utspel är inte bara motbjudande pinsamma utan de uppmuntrar till nya oönskade mytbildningar.

Text: Joachim Kasten 

Joachim Kasten är verksam som lärare i samhällskunskap på en yrkesskola i Hamburg och jobbar även som svensklärare (kvällskurser).

Bildtexter:
419 Kasten Holocaustmonumentet
Minnesmärket över Europas mördade judar eller Holocaustmonumentet planerat av arkitekten Peter Eisenman upptar en yta på 19 000 kvadratmeter i närheten av Brandenburger Tor i centrala Berlin. Foto: Joachim Kasten
419 Kasten Buchenwald
Flera av de krematorieugnar som användes för att kremera offren kan ännu beskådas i koncentrationslägret Buchenwald.
Foto: Joachim Kasten

Artikkelit on julkaistu yhteistyössä suomenruotsalaisen Fredsposten-lehden kanssa, jonka numerossa 4/2019 se alun perin ilmestyi.