Drude Dahlerup har sedan 1970-talet varit något av en ikon inom den nordiska kvinnorörelsen. Då var hon en av förgrundsgestalterna i Danmark, hemlandet. Numera är hon bosatt i Sverige, där hon är professor emerita i statskunskap vid Stockholms universitet.

De internationella uppdragen har varit många och oftast handlat om kvinnlig representation i politik och samhälle. I skrift har hon bland annat ägnat sig åt att undersöka effekterna av könskvotering.

Enligt Drude Dahlerup har anti-gender-rörelsen, alltså motståndet mot feminismen, aldrig varit starkare än det är nu. Å andra sidan är också feminismen starkare än någonsin – även om det för en del mer handlar om en läpparnas bekännelse än om en fast, i handling förankrad övertygelse.

– Därav polariseringen mellan män och kvinnor… eller snarare mellan anti-feminister och feminister, säger hon.

Den tilltagande styrkan i anti-gender-rörelsen påtalade hon redan i boken Demokrati uden kvinder, som hon gav ut 2018. Ett citat ur den – och en språkövning i danska – finns här invid.

Men det anförande Drude Dahlerup höll under Nordic Peace Alliance möte i Skåne i slutet av juli handlade inte om feminism i allmänhet utan om en kvinnoaspekt av speciellt intresse för fredsrörelsen: kvinnlig värnplikt.

Tolv länder i världen har enligt Dahlerup kvinnor i armén, men det är enbart i Norden som militärutbildningen är könsneutral, alltså densamma oberoende av beväringens kön. Ett exempel på rakt motsatt praxis finns på nära håll. I de nordiska ländernas stora grannland i söder, Tyskland, finns ett regelrätt, i lag stadfäst förbud mot kvinnor i armén.

Av de nordiska länderna var det Norge som var först ut med obligatorisk kvinnlig värnplikt, från och med januari 2015. Före det kunde norskorna, precis som finländskorna i dag, rycka in som frivilliga. Enligt den norska grundlagen är varje medborgare i staten lika skyldig att tjänstgöra i landets försvar under viss tid, oavsett födsel eller förmögenhet.

I Sverige lades den allmänna värnplikten på is 2010, men då beslöts också att om – alternativt när – den återinförs ska den vara könsneutral. Så när beslutet om att återuppväcka värnplikten fattades 2017 var det givet att den skulle omfatta båda könen på lika grunder. Den svenska försvarsmakten har som mål att kvinnorna ska utgöra 30 procent av dem som skrivs in till den militära grundutbildningen, men det målet är avlägset. Toppåret 2022 var andelen 24 procent, men i fjol stannade andelen på 18 procent.

I Danmark, Drude Dahlerups hemland, gick majoriten av politikerna i Folketinget sommaren 2023 in för att stärka värnplikten – med den sedvanliga hänvisningen till det säkerhetspolitiska läget. Fler unga danskar skulle lockas in under fanorna och danskorna skulle göra dem sällskap. Målet är att cirka 5 000 genomför värnplikten årligen. Är antalet frivilliga för lågt för att den önskade kvoten ska fyllas lottas resten av ”värnpliktsplatserna” ut.

Danskor som fyller 18 år efter den första juli 2025 kallas till Forsvarets dag året därpå. Det första året med ”fuld ligestilling” – som det heter i försvarsministeriets tillkännagivande – blir alltså 2026.

Samtidigt förlänger Danmark värnpliktstiden från fyra till elva månader, detta från och med augusti 2026.

Till en början var avsikten att nyordningen skulle träda i kraft först 2027. Men den tidigarelades, igen med hänvisning till det säkerhetspolitiska läget.

Kostnaden? 12 miljarder danska kronor fram till 2033.

Det femte nordiska landet, Island, har lagt sitt försvar i Natos händer och har ingen militärtjänstgöring för någotdera könet.

I Finland har debatten böljat fram och tillbaka. Den senaste rapporten om de politiska partiernas ståndpunkt i frågan kom våren 2025. Av den framgick att Samlingspartiet, SFP, Socialdemokraterna och De Gröna stöder könsneutral värnplikt. Sannfinländarna och Kristdemokraterna motsätter sig en förändring från nuläget. Centern, Vänsterförbundet och Rörelse Nu ville inte ställa sig bakom någotdera av de två alternativen status quo eller könsneutralt.

Inom SFP är det Svenska Kvinnoförbundet och Svensk Ungdom som varit ivrigare anhängare av könsneutral värnplikt än moderpartiet. Kvinnoförbundet använder FN-resolution 1325 om vikten av ökad kvinnlig representation i fredsprocesser och fredsbevararinsatser, den som bland andra Elisabeth Rehn var med och utarbetade, som ett argument för kvinnlig värnplikt. Gör kvinnor inte värnplikt finns det inte heller kvinnliga fredsbevarare att ta till.

Drude Dahlerup nämnde för sin del Ida Hasløf, aktiv inom danska WILPF (Women’s International League for Peace and Freedom). Hasløf anser att resolution 1325, åtminstone som den tolkats i Danmark, blivit ett redskap för att öka kvinnligt deltagande i väpnade trupper, inte ett redskap för att lyfta fram kvinnor som en resurs i fredsförhandlingar.

Ska man applådera och betrakta det faktum att tre nordiska länder från och med nästa år har könsneutral värnplikt som ett framsteg för jämställdhet och likabehandling? När Norge som första nordiska land började diskutera könsneutral värnplikt hörde den dåvarande ordföranden för Norsk Kvinnesaksforening till motståndarna. Medan företrädare för försvarsmakten närmast var lyriska över detta framsteg för jämlikheten.

Själv sa Drude Dahlerup ärligt i slutet av sitt anförande i Höör att hon har aningen svårt att komma fram till en klar slutsats. ”I have problems with the conclusion.” Men hennes slutkläm blev ändå:

– Ju färre som är inbäddade i militären desto bättre. Och det är inte givet att formell jämställdhet alltid leder till faktisk jämställdhet, eftersom utgångsläget är olika för olika människor.

En norsk röst bland århörarna sa sig uppleva att vi kastats tillbaka till 1960- och 1970-talen.

– Nu har vi igen en starkt patriarkalisk struktur. Margot Wallströms feministiska utrikespolitik är glömd.

Socialdemokraten Wallström var Sveriges utrikesminister 2014–2019 och under hennes era gav det svenska regeringskansliet ut en handbok i feministisk utrikespolitik. Den fick i och för sig redan då både lovord och spott och spe.

I Höör var det Sveriges Tord Björk som stod för avslutningsorden på temat kvinnlig värnplikt.

– Jag tror vi måste acceptera att det finns olika synvinklar på det här inom fredsrörelsen, sa han.

BILDTEXT: Drude Dahlerup är professor emerita i statskunskap vid Stockholms universitet och gästprofessor vid Roskilde universitet.

Artikkeli on julkaistu yhteistyössä suomenruotsalaisen Fredspostenin kanssa, jonka numerossa 3/2025 se alun perin ilmestyi.

• Kirjoittanut Teemu Matinpuro
• Kuvat Viveca Dahl