Från Fredsposten: Hur skapas förutsättningar för fred?

Negativ fred är avsaknad av spänningar och konflikter.
Positiv fred är närvaro av rättvisa.
Martin Luther King

Fred är inte bara avsaknad av krig, utan ett liv med självförverkligande och broderligt delande med de andra. Fred håller inte utan en omsorgskultur.
Påven Franciskus

Krig är helt enkelt ingenting som är rotat i vår natur. De bästa sakerna i livet får man bara mer av ju mer av det man ger: förtroende, vänskap, fred.
Rutger Bregman

 

Ser man på de många problemen i dagens värld drabbas man lätt av pessimism och hopplöshet. Det är ändå nyttigt att tänka på de djupa frågorna, för det hjälper oss att få ett grepp om dem. Vi behöver mobilisera krafter och vilja till handling.

De stora hotbilderna

Coronapandemin har nu härjat i över ett år. Den har drabbat alla världsdelar och skördat mer än 3 miljoner dödsoffer. Ingen annan farsot har varit lika global och dödlig sedan spanska sjukan för hundra år sedan. Men tack vare de talrika och rekordsnabba insatserna för att utveckla vaccin går krisen mot sin lösning. Distributionen av vaccin är nyckeln, ty spridningen upphör först om man får viruset under kontroll i samtliga länder.

Klimatförändringen som bygger på ohållbar användning av naturresurser är sannolikt det största planetära hotet. Förlusten av mångfald i naturen (biodiversitet) och nedsmutsningen påverkar på sikt hela näringscykeln på jorden. Det har räckt länge innan insikten om lägets allvar har nått fram, men allt flera åtaganden har gjorts, handlingsplaner antagits och tekniska lösningar är på kommande. Innan allt detta omsätts i praktiken måste man räkna med att situationen förvärras år för år.

Förändringarna i klimatet påverkar särskilt flera av de fattigaste länderna. Det kan gälla brist på drickbart vatten och torka, störtfloder eller stigande havsvatten. Hungersnöd och naturkatastrofer tvingar redan nu folk att flytta, antingen inom sitt eget land eller längre bort. Migrationen skapar svallvågor av humanitära kriser och politiska spänningar. Detta är en utmaning för internationellt bistånd, som utöver nöd- och mathjälp måste riktas till samhällsutvecklingen i de utsatta regionerna. Pandemin har gjort att behovet av bistånd ökat markant.

Omkring 80 miljoner människor beräknas för närvarande ha lämnat sina hem. Bland dem ingår de många som tvingats fly på grund av krig eller andra oroligheter i hemlandet. Väpnade konflikter pågår ständigt på olika håll i världen, fastän alla inte når över nyhetströskeln.

Den mest extrema hotbilden utgörs av kärnvapnen. De har inte använts sedan 1945, men de finns och utvecklas fortfarande. Läget är inte tryggt då konflikterna mellan Indien och Pakistan är fortgående, Nordkorea är oberäkneligt och Iran bygger upp sin nukleära kapacitet. De övriga länderna med kärnvapen är Förenta staterna, Ryssland, Kina, Frankrike, Storbritannien och Israel. Likväl fortsätter arbetet på förbud mot kärnvapen. FN:s konvention mot kärnvapen (TNPW) har ratificierats av 50 länder och trädde i kraft 22.1.2021. Kärnvapenstaterna har inte undertecknat avtalet.

Allt är inte sämre än förut

Allvarliga hotbilder av olika slag har mänskligheten mött under alla tider, och de är genomgående teman i historieskrivningen. Många filosofer, tänkare och också religioner har utgått från att människans habegär och inneboende aggressivitet bär skulden till alla motsättningar, krig och konflikter.

Några av dagens forskare vill däremot övertyga oss om alla de framsteg som gjorts under de senaste, låt oss säga etthundra åren. I boken Factfulness. Tio knep som hjälper dig att förstå världen (Natur & Kultur 2019) har svenskarna Hans, Ola och Anna Rosling samlat fakta på hur fattigdomen minskat, slaveriet avskaffats, smittkoppor eliminerats, barndödligheten sjunkit, hiv-aidsproblemet reducerats, dödsstraffen minskat i antal, bensinen blivit blyfri och ozonförlusten i atmosfären fåtts under kontroll. Antalet dödsoffer i krig har visat en sjunkande tendens. Läskunnigheten och flickornas skolgång har ökat, kvinnorna har fått rösträtt och lantbrukets skördar har vuxit per odlad enhet. Naturskyddet har gått framåt och vetenskapen har överlag tagit stormsteg. Till och med utsikterna att stävja jordens överbefolkning har blivit bättre.

Ett ytterligare knep är att se och mobilisera våra positiva krafter till flera framsteg.

Vägen till solidaritet och samarbete

Den holländske historikern och författaren Rutger Bregman har i flera års tid forskat i fakta om människans sätt att känna och handla i olika situationer. Han presenterar sina för många säkert överraskande slutsatser i den välskrivna och mycket läsvärda boken I grunden god. En optimistisk historia om människans natur (Natur & Kultur 2020).

Enligt Bregman finns det belägg för att Homo sapiens tog över från Neandertalmänniskan tack vare sin förmåga till social inlärning, att iaktta och lära sig av andra och kunna samarbeta. Han beskriver nutidsmänniskans egenskaper: en “Homo puppy”, vars aggressivitet ersatts med intelligens och vänlighet, en “Homo ludens”, som uppskattar spel, tävlingar, dans och idrott, och kanske det mest  effektiva, en “Homo cooperans”.

Bregman underskattar inte allt det konfliktiva i dagens värld. Attityder, både negativa och positiva, återspeglas. Ensidig eller tendentiös information kan ge oss en skev världsbild. Misstroende skapar mera misstroende, och gamla oförrätter minns man länge. På samma sätt stimulerar positivt tänkande till positiv handling.

Spinner man vidare på den tråden inser man, att negativa attityder kan undvikas om barn inte ges krigsleksaker, om datorspel inte bygger på beskjutning eller liknande eliminering av motståndaren och om televisionen och digiutbudet inte vore fulla av filmer med brutalt våld. Sådant leder oss att tro, att våld är vanligt och naturligt, och det lägger direkta käppar i hjulet för solidaritets- och fredsfostran. En aktiv kampanj för att motarbeta våldsbejakande underhållning skulle vara en första etapp i framgångsrikt fredsarbete.

Däremot är medborgaraktionerna till förmån för klimatet, naturen, de mänskliga rättigheterna och bekämpandet av fattigdom exempel på konstruktivt och solidariskt tänkande. Vi har behövt en Greta Thunberg för att äntligen få fart på klimatåtgärderna. Folkrörelser som Black Lives Matter och #Metoo har skapat goda svallvågor i många länder.

Fred och broderskap

FN påminner oss alla årligen om de viktiga frågorna. Sedan 1981 har en internationell fredsdag firats den 21 september. Hösten 2020 måste dagen hållas på distans på grund av coronapandemin, men redan i mars hade generalsekreteraren António Guterres vädjat till alla stridande parter om vapenstillestånd så att pandemin skulle kunna bekämpas.

Och den 4 februari 2021 ordnade FN för första gången en världsdag för broderskap. Initiativet togs av Egypten och Förenade arabemiraten som en uppföljning av den dialog mellan den katolska kyrkan och muslimerna, som inleddes vid påven Franciskus möte med storimamen av Al-Ahzar i Abu Dhabi exakt två år tidigare. Vid mötet antog parterna en gemensam deklaration med uppmaning till “försoning och broderskap mellan alla troende och icke-troende, och alla människor med god vilja.”

Det är värt att notera, att påven gett ut två encyklikor om mänsklighetens kanske största frågor. Texten om miljö- och klimatproblematiken Laudato si’ (Lovad vare…) utkom 2015 och i oktober 2020 utgavs en minst lika omfattande text Fratelli tutti (ungefär: Bröder och systrar) om broderskap och social rättvisa – som en förutsättning för fred i världen. Encyklikorna innehåller konkreta uppmaningar till åtgärder och global solidaritet. Begreppet “cultura della cura”, omsorgskultur eller gemensamt ansvar, lyfte Franciskus upp i den traditionella nyårshälsningen 2021. Samtliga texter finns på nio språk på vatican.va.

Vägen framåt är redan utstakad. Vi är sporrade till personliga, lokala, nationella och globala åtaganden.

Kamp mot det planetära nödläget

Det mest omfattande instrumentet på världsnivå är FN:s agenda 2030 för hållbar utveckling, som år 2015 antogs för att ersätta de såkallade Milleniemålen. De 17 huvudmålen med sina detaljerade underpunkter är avsedda att styra verksamheten inom vart och ett land och i de globala insatserna. Ett särskilt system för att mäta framstegen har upprättats.

Mars-roboten Perseverance drivs med plutonium-238 och har kostat 2,4 miljarder dollar. Bild: NASA

Tematiken innehåller allt från skolning och jämställdhet till bekämpande av olagliga vapen- och finansiella flöden, korruption och mutor samt förebyggande av terrorism och brottslighet. FN:s utvecklingsprogram UNDP har i sina uppföljningsrapporter lagt särskild vikt vid huvudmål 16 om fredligt samhällsbyggande. – Vi kan inte hoppas få en hållbar utveckling utan fred, stabilitet och mänskliga rättigheter samt förvaltning som bygger på rättsstatens principer, skriver UNDP.

Hållbar resursanvändning är ett genomgående tema i Agenda 2030 och klimatförändringen, ekoystemen och havsresurserna är separata huvudmål. Även avfallsproblematiken kommer upp (läs mera på fn.se eller unep.org).

Inför sitt toppmöte i februari 2021 presenterade FN:s miljöprogram UNEP en färsk sammanställning av forskningsresultaten om klimatförändringen, biodiversiteten och naturens nedsmutsning. Hoten och utmaningarna har bara ökat under de senaste decennierna, säger rapporten Making Peace with Nature (wedocs.unep.org). Utfästelsena i Parisavtalet 2016 har inte fullföljts och de räcker inte ens till för att råda bot på det “planetära nödläget”. Rapporten lägger fram en ny vägkarta för åtgärder. Chefen för UNEP Inger Andersen vädjar, att vi alla – stater, företag, banker, investerare och enskilda människor – tänker om, ingår fred med naturen och ser till att löftet håller.

Detta gäller också Europa. Den som följt med BBC:s serie av 2018 Vid Medelhavet med Simon Reeve (på arenan.yle.fi i år) kunde i det fjärde avsnittet se Europas grönsaksland i Almería, som sköts av tusentals immigranter i usla arbetsförhållanden. Växthusen på en areal av 300 km² är täckta av plastpresenningar, som tid efter annan måste bytas ut. Den spanske experten på havsförorening Daniel Rolleri visade i programmet hur presenningarna mången gång slängs ut vid stränderna, nedbryts till små flisor och med regnen sköljs ut i havet.

Medelhavet utgör en procent av jordens vatten men har sju procent av all mikroplast. Det beräknas, att totalt 730 ton plastavfall per dag hamnar i Medelhavet. Mikropartiklarna upptas av fiskarna och finns numera också i havssaltet och dricksvattnet. Frågan är, hur mycket plast i födan och vattnet den mänskliga organismen tål.

Vi känner till problemen och har goda handlingsprogram. Varför sker då framstegen så långsamt?

Det stora nollsummespelet

Orsakerna är många: dels motstridiga politiska och ekonomiska intressen på lokal och nationell nivå, dels de stora kostnaderna. År 2016 cirkulerade uppgifter från FN-källor, att hela Agendan 2030 skulle förutsätta uppskattningsvis 3 000–5 000 miljarder dollar (tolv nollor) per år.

Trots det har man kommit i gång. Betydande teknologiska framsteg gjorts till exempel i kampen för att minska koldioxidutsläppen. Vetenskapen och ingenjörskonsten har i många fall slussats in i den önskade riktningen. Det handlar ju inte bara om “nya” pengar utan om hur våra nuvarande resurser riktas.

Tid, kunskap, pengar och naturtillgångar är i princip ett nollsummespel. Det som används till ett ändamål är borta från ett annat. I grunden är det fråga om att göra de rätta prioriteringarna. Och i många fall kan de nya och bättre prioriteringarna leda till inbesparingar på andra håll.

Vad kan man då finna i dag som binder mycket stora kostnader, högt kunnande, arbetsinsatser och naturresurser, och som möjligen inte är lika angeläget och brådskande som att få bukt på vår ohållbara ekonomi och livsstil?

Det är inte svårt att hitta ett flertal områden som kan diskuteras. Internationella fredsbyrån IPB, som även Finlands fredsförbund tillhör, har redan länge arbetat under devisen “Hållbar nedrustning för hållbar utveckling” (se ipb.org).

Vapen, fossila bränslen, rymdforskning och rymdturism

De militära ambitionerna ökar medan teknologin blir alltmer sofistikerad och kostsam. Föråldrad utrustning ersätts och nya typer av flygplan, fartyg, fordon och missiler utvecklas. Stora pengar är i omlopp då vapen säljs legalt och illegalt till parter i konflikter samt med varierande restriktioner till privatpersoner. Även kärnvapen utvecklas fortfarande. Den amerikanska kongressen godkände i december 2019 president Trumps initiativ att upprätta en “rymdstyrka”, ett nytt vapenslag vid sidan av flygvapnet, som enligt planerna i år ska finansieras med 15,4 miljarder dollar. Globalt används enligt data från SIPRI av 2020 hela 1 900 miljarder dollar per år till militärutgifter.

I tillägg har industrin miljökonsekvenser. En utredning av Stuart Parkinson vid Scientists for Responsibility utvisade, att den brittiska krigsmaterielindustrin för nationella behov och export 2017–2018 producerade cirka 2,2 miljoner ton koldioxid, mer än alla inrikesflyg i Storbritannien.

Olja, naturgas och kol är en lukrativ industri – om man frånser de skadliga miljöeffekterna av produkternas användning. Därtill kommer, att användningen subsidieras av staten i många länder. Enligt en uppskattning av Internationella valutafonden användes 2017 totalt 296 miljarder dollar i direkta subsidier. Om kostnaderna för miljökonsekvenserna inräknas skulle subventionen av konsumentprisen motsvara över 5000 miljarder dollar per år.

Verkligt slöseri: rymdresor erbjuds för turister (en.wikivoyage.org) Kuva: OFFICIAL SPACEX PHOTOS (CC BY-NC 2.0)

 

USA:s stora rymdprogram på 1960–70 talen förde människan för första gången till månen. Apollo-programmet kostade enligt Planetary Society i dagens valuta 283 miljarder dollar. Efter flera decenniers relativ paus satsar flera länder nu på farkoster till månen och till Mars. USA har sedan 1975 anslagit 25,5 miljarder dollar på utforskning av rymden, varav för Mars, inklusive det nu pågående programmet, drygt 16 miljarder. Den ryska rymdbudgeten 2016–2025 löper på 20,5 miljarder dollar och den kinesiska är minst lika ambitiös. Till och med ett land med så stor fattigdom som Indien avser att sända upp astronauter, förutom farkoster till månen, Mars och Venus, med en budget på inalles 4 miljarder dollar.

Flera privata företag såsom SpaceX och Virgin Galactic aspirerar på att låta betalande passagerare göra rymdresor i olika former, både korta “hopp” och längre vägar. Även om det inte gäller skattebetalarnas plånbok skulle investeringarna och biljettpengarna säkert kunna användas till nyttigare ändamål.

Kunskap, tid, pengar och resurser måste användas bättre

Den massiva åtgången av naturresurser för de ovannämnda ändamålen bör beaktas liksom det faktum, att ingenjörernas och vetenskapsmännens insatser skulle kunna riktas till mera överhängande behov. Raket- och missilbränslen har en inverkan på miljön. Enligt en artikel i nätpublikationen Eos förorsakade samtliga raketer med fossilt bränsle under 2018 att 225 ton svart kol nådde stratosfären (samma mängd som alla civilflyg under året), vilket påverkar både temperaturen och ozonlagret. En kalkyl på Treehugger från 2018 beräknar, att en rymdraket driven med flytande väte kan avge 28 ton CO₂ medan produktionen av bränslet avger 672 ton CO₂.

Astronomi och annan forskning som inte direkt stöder livet på jorden och mänsklighetens behov borde i nuläget också ges lägre prioritet. Hur intressanta rymdens svarta hål och den eventuella existensen av liv på Mars eller exoplaneter än må vara, hjälper den kunskapen oss föga. Medan skarpa hjärnor uppfinner självkörande bilar och “sakernas internet” saknar två miljarder människor (enligt Rosling) fortfarande el och rinnande vatten. Omedelbara insatser behövs för att åstadkomma ett hållbart lantbruk och minska temperaturstigningen på jorden.

Vi har faktiskt ingen “planet B”. Det är här vi ska leva, komma överens med varandra och respektera naturens villkor.

Utvecklingen av covid-vaccin visade, att snabba och resultatrika omprioriteringar är möjliga. Försöken att få till stånd en solidarisk distribution av vaccin till alla länder pågår. Låt oss inspireras av det! Om en solidaritets- och samarbetskultur skapas skulle det utgöra ett konkret fredsarbete. Efter hand skulle vi sannolikt märka, att vi inte behöver riktigt så många vapen.

Text:  Ingmar Ström

Skribenten är statsvetare och ambassadråd, pensionerad från Utrikesministeriet 2014.

Artikkeli on julkaistu yhteistyössä suomenruotsalaisen Fredsposten-lehden kanssa, jonka numerossa 1/2021 se alun perin ilmestyi.