Årets Kastelholmssamtal hade temat ”Fred, krig och pengar, pengar, pengar”. Titeln är en anspelning på ABBA:s stora hit, men också en markering av den förändring i prioriteringar kring militära utgifter och vapenindustri som skett den senaste tiden i många länder. Den nionde upplagan av fredssamtal på Kastelholms slott gav därför utrymme att kritiskt reflektera över huruvida den globala handeln misslyckats med att genom handelsrelationer länder emellan uppnå fred och frågor om vad som egentligen är drivkraften bakom det militära industrikomplexet.
På demilitariseringsdagens morgon samlades vi traditionsenligt på fredsinstitutet för gemensam frukost och genomgång av dagens program. För första gången hölls slottssamtalen i år på engelska och en av våra huvudtalare, Oxfordprofessorn Neta C Crawford, damp ner på stolen och utbrast: ”I am so looking forward to talking about peace! It´s been so much about war lately.”
Fokuseringen på krig är kanske inte så konstig, eftersom hon sedan 2010 lett Costs of War -projektet, som följt utgifterna för USA:s och andra länders militära apparater men också de mänskliga och ekologiska kostnaderna av krig. Hennes kollega på Stockholm International Peace Research Institute SIPRI, Dr Nan Tian, leder ett liknande siffer-projekt kallat Military Expenditure Project.
Nan Tian kategoriserar sig som ”bekymrad optimist” när han ser den andel av länders BNP som går till militära utgifter i en stadigt uppåtgående trend, något som inletts efter Rysslands annektering av Krim 2015. Vid deras sida satt Peter Wiklöf, vd vid Ålandsbanken, som likt många andra banker ändrat sin policy kring investeringar i vapenindustri efter den 24 februari 2022: från ett absolut nej till en övertygelse om att investeringar är berättigade på grund av Ukrainas rätt till självförsvar. Manegen var således krattad för fredsinstitutets direktör Sia Spiliopoulou Åkermarks intention att reda ut pengarnas roll i fred och krig.
Institutionaliserad rädsla
Professor Crawford har ägnat mycket tid åt hur vi som globalt samhälle ska klara en omställning från ett krigssystem till ett fredssystem. För att lyckas med detta, och efterlämna en värld som det går att leva i för hennes egna och våra barn, måste vi förstå vilka komponenter ett krigssystem består av. Krigssystemet utgår från en övertygelse om att människan till sin natur är aggressiv och oförmögen till mellanmänsklig tillit. Ur en sådan utgångspunkt föds institutioner som väpnade styrkor, militärindustri samt skatterna och skattesystemet som betalar och stöder dessa båda. Till detta fogas den mänskliga arbetskraften, bränsleåtgång och allianser. För det här krigssystemet existerar en normativ uppbackning.
Krigssystemets kontrast är fredssystemet med en annan människosyn som botten – att vi också har en omsorgsnatur och förmåga att lösa konflikter till förmån för ett system av icke-våldslösningar, demokrati och rättsstat. Vägen till fredssystemet går genom omställning av militärdoktriner, menar Neta Crawford. Både Natos och USA:s militärdoktriner baseras på ett offensivt försvar med utgångspunkt i Natostadgans artikel 5, som säger att om en Natomedlem blir attackerad kommer de andra till medlemmens försvar – man väntar inte på att attackeraren kommer till det egna territoriet, utan attackerar själv djupt i motståndarens territorium. Alternativet till detta är defensivt försvar, där man istället försöker göra det omöjligt för fienden att attackera eller ockupera territorium. Annars finns det risk att det offensiva försvaret kan uppfattas som en offensiv i sig själv.
Vad är det då som göder krigssystemet och det offensiva försvaret? Crawford menar att vi har institutionaliserat vår rädsla, något som backas upp av neuropsykologisk forskning idag. Det här syns tydligt i USA:s militära utgifter efter 9/11 – före terrorattackerna låg de amerikanska utgifterna för militären på en stabil nivå och förutspåddes gå ner. Efter attackerna har de gått upp varje år – amerikanerna har institutionaliserat traumat efter 9/11.
Militära utgifter på rekordnivå
Dr Nan Tian har forskat i överlappningen mellan utveckling och militära utgifter. Även från hans horisont har det senaste årets fokus legat mer på krig och ekonomi än på fredsfrågor. Han är bekymrad, eftersom vi idag ser fler krig än någonsin sedan andra världskriget – 56 öppna konflikter – och de globala militära utläggen har nått en ”all time high”. Han citerar några exempel på uppskattade förluster: 200 000 döda ryska soldater, och 100 000 antingen döda eller sårade ukrainska soldater sedan 24 februari 2022. I den betydligt dödligare konflikten i Tigray i Etiopien har mellan 300 000 och 600 000 personer omkommit. Trenden som urskiljs är en värld där väpnad konflikt är allt vanligare och konsekvenserna blir till siffror och statistik. År 2021 gick två biljoner dollar till militära utgifter globalt sett. Det verkar som om de flesta stater gör bedömningen att det behövs en militär upprustning i en alltmer osäker värld. De nio stater som idag besitter kärnvapen har alla inlett EN process för att modernisera dessa, exempelvis ska USA spendera 1,5 miljarder dollar på modernisering till och med 2040.
Men världen står inte bara inför ett säkerhetsdilemma, utan också inför utmaningar med klimatförändringar, livsmedelssäkerhet, arbetslöshet, pensionsreformer och mycket mer – varifrån ska alla dessa pengar tas? Trots orosmomenten finns, enligt Nan Tian, ett hopp i det faktum att vi på en makroekonomisk nivå som mänsklighet är i en mycket bättre situation än på flera årtionden: minskad fattigdom, inkomstutjämning, tillgång till hälsovård och utbildning, uppskattad livslängd – dessa faktorer för oss närmare målen i FN:s Agenda 2030.
Ekonomisk krigsföring dödar den globala handeln
Peter Wiklöf är välkänd på Åland, både som vd för Ålandsbanken men också som engagerad i hållbarhetsfrågor. Ålandsbanken kallar sig en ”relationsbank”, och det är med det som utgångspunkt som han resonerar om det som pågår inom den globala ekonomin idag – de flesta är överens om att vi för att stävja inflation behöver tillväxt och tillväxten kommer från de globala handelsrelationerna, som just nu skadas svårt av ekonomisk krigsföring, till exempel mellan USA och Kina. Tarifferna som tidigare låg på 3–6 procent ligger nu på 20 procent. Han är av den åsikten att dessa sanktioner behöver lättas för att stimulera tillväxten, även om det finns goda skäl för sanktioner. Men om sanktionerna hålls kvar riskeras Europas stabilitet, eftersom EU är mycket mer beroende av export än andra delar av världen. Peter Wiklöf återkom till frågan om att bygga förtroende och relationer: Hur får man gamla vänner? Genom gemensamma ambitioner, och genom att du håller vad du lovat, om och om igen.
Även datatransparens innehåller en viktig förtroendeaspekt. Dr Nan Tian drar från sitt arbete med att samla in uppgifter kring militära utgifter slutsatsen att det finns en korrelation mellan graden av demokrati i ett land och tendensen att vara transparent med sina militära utgifter. SIPRI har data från 155 länder från faktiska primärkällor – transparensen i sifforna är ett sätt att skapa förtroende.
Bordet runt: Handel und Wandel, EU som fredsprojekt och myten om den krigiska verkligheten
Efter slottssamtalen tog vi oss till Mariehamn och Alandica för att fortsätta samtalen med kommentarer från rundabordstalarna. Runt det imaginära runda bordet satt i år Åbo Akademi-professorn i nationalekonomi Edvard Johansson, EU-affärsspecialisten Julia Lindholm och kulturjournalisten Fredrik Sonck. Katarina Fellman, själv nationalekonom, ledamot i fredsinstitutets styrelse och direktör för Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB), ledde rundabordssamtalet.
Rundabordssamtalet tog avstamp i slottsamtalens idéer. Edvard Johansson inledde med att reflektera över den gamla devisen ”Handel und Wandel” som gör gällande att om man bedriver handel med varandra har man mindre skäl till konflikt. EU har varit ett handels- och fredsprojekt, men Ukrainainvasionen visar att det inte fungerat fullt ut; från ett nationalekonomiskt perspektiv är invasionen fullständig galenskap. Försvarsutgifter är en dålig investering i ekonomin, även om försvarsutgifter för den skull varken kan eller ska ligga på noll.
Julia Lindholm påpekade att EU har makt som normsättare, inte bara genom principerna för fred och demokrati utan också för att unionen har resurser att göra verklighet av principerna. Hon påminde om att det var EU-flaggorna som vajade på Majdan 2014, inte Natoflaggan. Ursula von der Leyen har i sitt State of the Union -tal 2022 bett baltstaterna om ursäkt för att EU inte lyssnat på deras varningar.
Just genom att man inom EU har de finansiella resurserna att lägga på det man prioriterar kan man stödja Ukraina också militärt. Att skicka vapen till Ukraina är ett helt nytt språng för EU, därigenom rundar man även sina egna regler kring militärt stöd. Från EU-kommissionens sida säger man att man inte är opartisk i den här konflikten, man stöder nu militärt men också med återuppbyggnad efter konfliktens slut. EU är bra på att använda kriser för att bygga ut den egna kompetensen, något Lindholm förutspår att vi kommer att se mer av inom utrikespolitik och försvar.
Fredrik Sonck var inne på samma linje som Neta Crawford. Han varnade för att dra alltför långtgående slutsatser av tanken om att civilisationen ligger över oss som en tunn fernissa under vilken en krigisk verklighet råder. Moraliskt sett är situationen i Ukraina entydig, men det är just det som gör det svårt att tala om fred då man hela tiden måste förhålla sig till Ukrainas rätt att försvara sig mot en imperialistisk attackerare. Det ligger kanske en sanning i att vi varit naiva i tron på att handel skulle göra Ryssland till en vänligt sinnad granne, men samtidigt har den ekonomiska integrationen kanske inte varit tillräckligt djup – i praktiken var det få personer i Ryssland som kunde göra sig rika på systemet, det utbyte som skedde kom inte den vanliga människan till godo. Sonck vill ändå uppmana oss att hålla kvar tron på att saker och ting kan förändras på lång sikt: likaså skulle det nog ha varit svårt att övertyga människor som levde i världskrigens tid om otänkbarheten i ett storkrig mellan Tyskland och Frankrike bara några decennier senare.
Edvard Johansson menade att försvarsutgifter ur nationalekonomiskt perspektiv är offentliga utgifter och vad har offentliga utgifter för effekt på ekonomin? Talarna på slottet var ganska överens om att försvarsutgifter är en ganska dålig investering i ekonomin, alternativet skulle vara att satsa på utbildning och infrastruktur i linje med tanken om ett fredssystem vilket också skulle ha en positivare effekt på ekonomin.
Julia Lindholm lyfte upp bilden av EU som ett fredssystem – medlemsstaterna har gett upp enskild makt för att samarbeta kring rättsstaten, demokratin, hållbarheten och alla människors lika rättigheter. I ett fredssystem, såsom Åland eller EU, har vi kanske en nedärvd trygghet framom en nedärvd osäkerhet eller rädsla som man har inom en konfliktzon. Ett absolut behov av säkerhet kan urholka både ekonomin i ett land men också samhällets moral – ett exempel på detta inom EU är migrationspolitiken där immigrationen ses som ett säkerhetshot.
Nan Tian underströk i sina slutord att många av hoten mot mänskligheten idag är icke-militära såsom klimatkrisen och en ny pandemi. Dessa icke-militära hot har icke-militära lösningar. Julia Lindholm frågade sig om vi ens har en gemensam bild av vad hoten mot mänskligheten är (värme, mat, klimat, hållbart socialt system?) och det förnuftiga i att tala om säkerhet när vi hellre kanske skulle tala om trygghet.
För talarna och arrangörerna avrundades dagen med lantrådets middag i den så kallade GE-villan. På frågan om hennes önskemål från morgonen om att tala om fred slagit in svarar professor Crawford: Can we ever talk enough about peace?
Nej, det kan vi nog inte. Därför bjuder Ålands fredsinstitut in till Kastelholmssamtal för fred för tionde gången nästa år. Välkomna då!
Text: Petra Granholm
Forskningskoordinator på Ålands fredsinstitut
Foto: Årets slottspanel med Peter Wiklöf, vd på Ålandsbanken, Neta C. Crawford, professor i internationella relationer vid Oxford universitet, Nan Tian forskare vid SIPRI samt Sia Spiliopoulou Åkermark, direktör vid Ålands Fredsinstitut som ledde samtalen.
1. Cirka tre veckor efter Kastelholmssamtalen kom Sipris uppskattningar av 2022 års militära utgifter: Världens militärutgifter ökade 2022 för åttonde året i rad till rekordnivån 2 240 miljarder dollar – 3,7 procent mer på global nivå med den största ökningen i Europa (+13 procent). Ukraina slog rekord med den högsta höjningen av militära utgifter under ett enskilt år, 640 procent, medan Ryssland höjde sina utgifter med 9,2 procent. Finlands utgifter steg med 36 procent, bland de brantaste stigningarna i världen. Se Military Expenditure Database på www.sipri.org.
Kastelholmssamtal om fred:
Kastelholmssamtalen är återkommande samtal om fred, under beskydd av Finlands tidigare president Tarja Halonen. Samtalen hålls alltid i anslutning till Ålands demilitariseringsdag den 30 mars. Arrangör är Ålands fredsinstitut. Platsen för samtalen är Kastelholms slott i Sund och Alandica Kultur och Kongress i Mariehamn. Årets samtal livestreamades och går att se i efterhand. Inför Kastelholmssamtalen har rundabordskommentatorerna samtalat med fredsinstitutets informatör Liz Lindvall i tre poddavsnitt.
www.peace.ax/kastelholmssamtal
Artikkeli on julkaistu yhteistyössä suomenruotsalaisen Fredsposten-lehden kanssa, jonka numerossa 2/2023 se alun perin ilmestyi.
