Inom Emmausrörelsen bekämpar vi fattigdom och de orsaker som skapar förtryck och exkludering. Vi tror på en förändring där människor själva får möjligheten att påverka sitt liv och det samhälle de lever i. Därför arbetar vi tillsammans med dem som själva är drabbade av fattigdom och orättvisor – de som bäst vet vad som behöver förändras. Det tror vi är vägen till en hållbar och rättvis utveckling. Idag finns det över 450 grupper i över 40 länder. I Finland finns Emmaus Helsingfors, Emmaus Westervik, Emmaus Åland och Svalorna.

I början av 1990-talet bildades en Emmausgrupp på Åland. Initiativet togs av fredsaktivisten Barbro Sundback och andra medlemmar i Ålands fredsförening. Jag blev aktiv i mitten av 1990-talet och redan från början visste jag att ville stanna. Det var kravlöst, roligt och meningsfullt att komma till Emmaus på Köpmansgatan, sortera kläder och fika med de andra frivilligarbetarna samtidigt som vi ständigt fick konkret återkoppling att vårt arbete hade betydelse och förändrade människors liv. Genom inkomsterna från den lilla second-hand butiken i Mariehamn hjälpte vi andra grupper och föreningar att förverkliga projekt som stöttade utsatta och fattiga familjer och deras barn, bland annat i Peru och i Litauen. Vi skickade laster med kläder, husgeråd och möbler som av mottagarna förvandlades till både intäkter och arbetstillfällen. Vårt frivilligarbete – eller tantkraft som vi kallar det på Åland – tillsammans med avlagda lumpor var och är fortfarande en otroligt bra affärsidé. Vi får kläder, saker och möbler gratis. Det är sådant som människor har tröttnat på men som får nytt liv i vår sortering. Vi säljer så mycket vi kan i våra egna butiker och överskottet, både av pengar och i form av varubistånd, ger vi vidare till andra föreningar som i sin tur kan skapa ett mervärde av det som vi inte har avsättning för. På så sätt kan de driva verksamhet som är bra för kvinnor, barn och hela samhället. Ett kretslopp som gör gott hela vägen.

Redan från början var jag intresserad av att delta i möten på nordisk nivå och innan jag visste ordet av hade jag blivit vald till ledamot i Emmaus Internationals styrelse och hade internationella uppdrag mellan åren 2000–2011. Jag höll också i ordförandeskapet för Emmaus Finland under fyra år.

I oktober 2019 valdes jag till ordförande för Emmaus Europa. Min mandattid sträcker sig fram till 2023. Uppdraget är otroligt givande, helt oavlönat och består av vanligt styrelsearbete, många resor, besök och deltagande i olika möten, konferenser men också av konfliktlösning, kreativitet och kontaktknytande. Det är första gången en kvinna innehar posten som Emmaus Europas president. Jag bidrar delvis med det nordiska, inkluderande sättet att leda möten och uppmuntrar alla till att delta i diskussionerna och låta alla komma till tals men jag tror också att det har stor symbolisk betydelse för vår organisation att jag är kvinna. Det visar vägen för fler kvinnor att våga ta plats och ställa sig till förfogande vid val. Nu pågår en generationsväxling inom rörelsen och det är glädjande att se att det numera är många kompetenta, engagerade och unga kvinnor som ansluter sig och blir aktiva i Emmaus.

Men så kom pandemin

Än i denna dag har styrelsen för Emmaus Europa inte haft ett enda fysiskt möte, förutom det konstituerande mötet i San Sebastian som klarades av på en timme. Däremot har vi blivit i det närmaste experter på att hålla digitala möten av olika slag. Styrelsen består av 12 medlemmar, som även sitter i Emmaus internationals styrelse, samt 17 nationella delegater.  Under de senaste dryga två åren har vi däremot haft många möten på digitala plattformar med simultantolkning till tre språk, engelska, franska och spanska. Jag har också haft möjlighet, tack vare tekniken, att göra virtuella besök till ett tiotal länder i Europa för att stötta och följa upp grupperna under det pressade pandemiläget. Vi har utvecklat helt nya sätt att mötas och hålla kontakten med varandra. Coronan, som delvis isolerade oss och tvingade oss att stanna hemma, har bidragit till att vi har kommit närmare grupper och verksamheter än tidigare. Det har också gjort att fler har kunnat delta i fortbildningar och möten då man sparar tid och kostnader för resor. I Finland och Sverige har vi startat en studiecirkel om Emmaus värdegrund. Denna metod ska jag ta med ut i Europa.

I Emmaus Europas handlingsplan för de kommande fyra åren är det övergripande målet att stävja klimatkrisen och dess konsekvenser. Det förändrade klimatet, som utan tvekan har åstadkommits av oss människor, kommer att drabba de allra fattigaste först.  Därför måste vi ta ansvar för att förändra våra konsumtionsmönster och göra mer hållbara val, allt från vad vi handlar, äter och hur vi reser. En annan stor fråga är migrationen och den ökade främlingsfientligheten och nationalismen i Europa samtidigt som ökad ojämlikhet och utanförskap, som leder till att människor blir mer självupptagna och rädda för förändring och för det okända.

Jag hoppas också att vi under mitt ordförandeskap kan välkomna fler nya grupper till rörelsen. Nu bildas Emmausgrupper i Georgien, Albanien, Rumänien, på Balkan och i Baltikum. Vi vill bli fler också i Finland. Är du intresserad av att starta en grupp, hör av dig till mig eller Emmaus Finlands ordförande Maarit Kinnunen, Emmaus Westervik.

Emmaus är inte välgörenhet. Det handlar om fredsarbete, klimaträttvisa, solidaritet, självbestämmande, inkludering och om att vi förändrar världen tillsammans.

Carina Aaltonen

Artikkeli on julkaistu yhteistyössä suomenruotsalaisen Fredsposten- lehden kanssa, jonka numerossa 4/2021 se alun perin ilmestyi.