– om ekosocial bildning, fenomenbaserat lärande och transformativ fredsfostran

Rysslands skoningslösa krig i Ukraina har med all önskvärd tydlighet visat på behovet av att vakna upp i en annan säkerhetsbild i Europa och i västvärlden. Någon besserwisser – eller är hen lesserwisser – har självsäkert intygat att detta har hen förutspått redan i decennier sedan Sovjets fall och ”upplösningen” av det kalla kriget. Ryggmärgsreflexen har redan bekräftat den självklara spegelbilden – läs vad som står på finska på Natos spegelvända logotyp: OTAN NATO.

Jag går här inte i i den historiskt aktuella debatten om Finlands och Sveriges simultana vägval, utan försöker i stället reflektera över en annan spegelbild – bildningens. Vilka behov och värderingar styr folkbildningen – och mer specifikt – fredsfostran i dess speglingar i samtiden och i riktning mot framtiden? Och utgående från behov och värderingar – vilken är förändringspotentialen i det folkbildande och fredfostrande arbetet?

Den europeiska bildningens kris

Den europeiska bildningstraditionen hänvisar ofta till en medeltida munk och filosof, mäster Eckehart (1260-1328), som gav upphov till det tyska begreppet Bildung utgående från kristendomens syn på människan som Guds avbild. Mäster Eckehart var en radikal mystiker som även blev bannlyst av katolska kyrkan för sin syn på avbildens förening med sin ursprungsbild och sin betoning på radikal kärlek förenad med förnuft. Jag har forskat i Eckeharts texter på latin och tyska, och funnit ett nyckelcitat som präglat senare bildningsarbete från upplysningstiden fram till nordisk folkbildningstradition: ”Man muss lernen, mitten im Wirken (innerlich) unge­bunden zu sein.”[1]

Man bör lära sig mitt i all verksamhet att vara obunden i sitt inre. Vilket sprängstoff innehåller inte denna tanke i en feodal samhällskontext med starka bindningar till de styrande samhällsklasserna! Samma frihetens eko finner vi också i upplysningstidens europeiska filosofer under 1700-1800-talet, sammanfattat av Immanuel Kants credo: Sapere aude! Ha mod att använda ditt eget förstånd! Här alltså några exempel på den europeiska bildningstraditionens progressiva bidrag till historieutvecklingen.

Men den europeiska bildningstraditionen har även haft sin baksida genom att upplysningstidens käcka upprop varit ett centralt drivmedel bakom hejdlös kolonialism, rasifiering och framstegshybris som i sin förlängning blåst under 2000-talets globala och planetära kriser i form av ekonomiska klyftor, klimatförändringar, politisk polarisering och massutrotningar av flora och fauna. All utbildning, folkbildning och fredsfostran landar idag i en strid ström av pågående krisscenarier som bara väntar på mobiliserande motkrafter – bildningsarbete som till sin art förnyar och förändrar tidigare betoningar på ekonomisk materiell tillväxt i riktning mot mer hållbara lösningar.

Fredsfostran inom pedagogik och andragogik

För det första: fostran gäller inte bara barn och unga. Inom den vidare ramen för det livslånga, livsvida och livsdjupa lärandet gäller alla former av fostrande verksamhet alla människans tidsåldrar utgående från ett holistiskt perspektiv på människans lärande. En ung, vuxen och åldrande människa möter livets berg- och dalbana i form av med- och motgångar som fostrar henne i livets ibland så hårda skola, ger henne möjligheter till reflektion och mognad – och leder i bästa fall till bildningens obundenhet i förhållande till förtryckande, förminskande och nedbrytande krafter.

Pedagogik handlar i grunden om att (hand)leda barn, medan det mindre kända begreppet andragogik handlar om vuxnas olika sätt att lära sig. Själv tänker jag att fostran handlar om en oavslutad lärande process, en ständig växelverkan mellan människans inre och yttre livsvärld som formar hennes erfarenhetsbaserade ryggsäck som hon bär på från vaggan till graven. Viktig är insikten att lärandets former och uttryck förändras i takt med att livserfarenheterna ökar, och världen i bästa fall öppnar sig i form av nya horisonter.

Vilka roller har fredsfostran och folkbildning på 2020-talet i en ständigt krisdrabbad, sårbar och osäker framtid? Jag vill här peka på tre aktuella pedagogiska och andragogiska strömningar som kan ge byggnadsmaterial för fredsfostran och folkbildning över generationsgränserna – dessa tre är ekosocial bildning, fenomenbaserat lärande och transformativ fredsfostran.

Ekosocial bildning

Forskarna och författarna Maria Joutsenvirta och Arto O. Salonen skriver i sin nydanande klassiker Sivistys vaurautena[2] (Bildning som välfärd) om att vi behöver en ny framstegsberättelse i förhållande till upplysningstidens gamla framstegsideal. I en tabell sammanfattar de följande:

Författarna Joutsenvirta & Salonen pläderar mångordigt och forskningsbaserat för vikten av omställning – och ser den ekosociala bildningen som en nyckel i att förstå och förändra narrativet från materiella, ohållbara värden till immateriella tjänster som bygger på social rättvisa och cirkulär ekonomi. Här finns utrymme för varje människa att blomstra – en tanke som även lyftes fram av Micke Larsson i samband med Fredspostens föregående nummer om Åland, fred och hållbarhet utgående från FN:s Agenda 2030-dokument och hållbarhetsmål 16 om fredliga och inkluderande samhällen.[3]

Den ekosociala bildningen blir synlig i hållbarhetsmålet 4.7 om utbildning för hållbar utveckling och globalt medborgarskap med målet att ”senast 2030 säkerställa att alla studerande får de kunskaper och färdigheter som behövs för att främja en hållbar utveckling, bland annat genom utbildning för hållbar utveckling och hållbara livsstilar, mänskliga rättigheter, jämställdhet, främjande av en kultur av fred, icke-våld och globalt medborgarskap samt värdesättande av kulturell mångfald och kulturens bidrag till hållbar utveckling.”

Fenomenbaserat lärande

Fenomenbaserat lärande (på finska ilmiöoppiminen) utmanar traditionell, ämnesinriktad och lineär undervisning genom att vara nyskapande, helhetsinriktad och mångdisciplinär i sin pedagogik. Jag tycker om lärarutbildaren vid Helsingfors universitet, Hannele Cantells definition i samband med konst- och miljöfostran som ett mångvetenskapligt grepp:

”Om mångvetenskaplig inlärning används det ofta uttryck som betyder ungefär samma sak. Till exempel fenomenbaserat lärande, projektbaserad inlärning, disciplinbaserat helhetsskapande, helhetsskapande, integrerad lärning, tema- och designinriktad inlärning (DOP, design orientated project) är alla inriktningar i lärande som betonar lite olika saker, fast gemensamt för dem alla är en vidsträckt, mångvetenskaplig strävan. Egentligen spelar det inte så stor roll vilket uttryck man använder. Det väsentliga är själva processen och målsättningen av att ta i besittning större helheter.”[4]

Vad innebär fenomenbaserat lärande inom fredsfostran? För mig tilltalar tanken att nyansera lineära orsak-verkan-samband inom t.ex. historieundervisningen om alla dessa bloddrypande krig. Vi blir inte mer bildade av att utantill lära oss orsakerna till Romarrikets fall eller Hitlers uppgång under 1930-talet – eller Putins motsvarande uppgång under 2000-talet. Nutidens fenomen – krig och klimatförändringar – är mer komplexa och de kräver helhetsskapande, fenomenbaserade analyser, vars största utmaningar är att vara lättbegripliga och att erbjuda underlag för konkreta handlingar.

Att klimatförändringarna utgör globala, destabiliserande hot mot världsfreden genom bl.a. klimatflyktingar borde vara ett väldokumenterat fenomen genom IPCC-rapporterna[5], som även lett till nya sociala förändringsrörelser i form av exempelvis Fridays for Future och Extinction Rebellion.[6]

Transformativ fredsfostran

Såhär långt i resonemanget kan vi konkludera att folkbildning och fredsfostran behöver på 2020-talet ses kontextuellt i form av ekosocial bildning och fenomenbaserat lärande – och innebär därmed att det fostrande arbetet är både lokalt och planetärt, samtidigt. Men hur blir folkbildning och fredsfostran förändrande krafter – transformativa till sin essens och karaktär?

Låt mig ge några exempel. I min bok Syväsivistys[7] (Djup bildning, 2021) har jag tagit inspiration från den djupekologiska rörelsen och filosofen Arne Naess genom följande beskrivning:

• mänsklighet är kroppens, sinnenas och andens ekosystemiska medvetande och tolkningsgrund. Att växa som människa betyder samtidigt att transformera dualismen människa/natur genom en rymligare och djupare artöverskridande växelverkan.
• medborgarskap är fostran från lokal identitet till planetärt medborgarskap. Mångläskunnighet, identifiering av djupa strukturer och mångbottnad förståelse av samhälleliga ideologier, normer och attityder. Att växa i sitt medborgarskap betyder mer än bara juridisk status i ett visst land – den globala digitaliseringen har t.ex. medfört hybridkrig, dataintrång på personliga identiteter och andra fredsstörande fenomen som behöver tacklas planetärt.
• åskådning är hjärtats bildning i ständig dialog mellan Jag och Du som förändrar och utvidgar världsbilder. Hjärtats transformation sker genom medveten närvaro. Mystikern Martin Buber sammanfattar: ”Medvetenheten behöver inte bara gälla människor, den kan gälla ett djur, en växt, en sten. / Medveten närvaro innebär utvidgad dialog.”[8]

Transformativ fredsfostran är till sin essens och karaktär förändrande, till skillnad från den konserverande synen på fostran, som upprepar och kopierar gammal kunskap. Att förundras och våga ifrågasätta är två sidor av samma mynt. Alla stora förändringar börjar i det lilla formatet, i de nära relationerna, i hjärtats bildning. En 15-årig Greta sitter på gatan en fredag i Stockholm för att skolstrejka för klimatet. En ukrainsk kvinna med barn flyttar in i grannskapet, eller rentav in i vårt hushåll. Aktivister försöker stoppa massutrotningen av planetens arter genom att sittstrejka på Mannerheimvägen och på tusentals andra platser globalt.

Transformativ fredsfostran är integrerbar med ekosocial bildning och fenomenbaserat lärande. För att sammanfatta: Bildning är att vara obunden i sitt inre – och samtidigt sammanbunden med det yttre, i ständig och föränderlig växelverkan med planetens alla invånare.

Text: Björn Wallén
Folkbildare och fredsfostrare

[1]Meister Eckhart: Deutsche Predigten und Traktate Diogenes (1979), s. 87.

[2] Maria Joutsenvirta & Arto O. Salonen: Sivistys vaurautena. Radikaalisti, mutta lempeästi kohti kestävää yhteiskuntaa. Basam Book 2020, sid. 152

[3] Micke Larsson: Fred är både en förutsättning och ett resultat av hållbar utveckling. Fredposten nr  1/2022, sid. 6-9.

[4] Hannele Cantell: https://m.mediataidekasvattaa.fi/sv/laromedel/hur-undersoker-jag/att-studera-fenomen-med-konstuppforstrans-medel-hannele-cantell/

[5] T.ex. IPCC:s sjätte rapport som utkom 2022 med regionala analyser: https://www.ipcc.ch/report/ar6/wg2/

[6] Svenska Greta Thunberg inledde skolstrejker för klimatet som blev https://fridaysforfuture.org/ och engelska Extinction Rebellion som startade nästan samtidigt https://rebellion.global/

[7] Björn Wallén: Syväsivistys (Vapaa Sivistystyö-Fritt Bildningsarbete 2021), kan fritt nedladdas på webben: https://peda.net/yhdistykset/vst/kehitt%C3%A4minen2/julkaisut-luonnos/tjpl?session-tdid=781d165a-b8c6-447e-9605-a090d6129071

[8] Martin Bubers bok Ich und Du är den mest berömda, men jag hänvisar till texten Zwiesprache – Traktat vom dialogischen Leben i boken Das dialogische Prinzip. Verlag Lambert Schneider, 1962 s. 137-196. BW översättning.