När man får till stånd fred i ett konfliktdrabbat land eller när en impopulär autoritär ledare äntligen avgår eller avpolletteras besluter man vanligen att ordna demokratiska val så fort som möjligt. Det ses som lösningen på alla problem, en universalmedicin. Ofta blir man besviken. Hur valsystemet byggs upp har större betydelse än man tror.

Att valen är legitima är viktigt

Fria val är kärnan i demokratin; folket väljer sina ledare och kan byta ut dem när man så önskar. Om landet i fråga har en tradition med välfungerande fria, allmänna och rättvisa val som bara tillfälligt har varit ur spel, så kan landet gå en ny blomstringstid till mötes. Att valen upplevs som legitima är centralt. Också en imperfekt valprocess som upplevs som legitim kan bevara samhällsfreden men leder vanligen över tid till någon form av friktion.

Men om landet inte har en etablerad tradition utan bara hastigt och lustigt bestämmer sig för att ordna val kan det gå snett, och resultatet kan bli att man inte uppnår den samhällsfred man önskar utan kanske till och med förvärrar motsättningarna mellan olika grupper. Under ogynnsamma omständigheter kan det gå också så i länder som upplevs som stabila och som har etablerade valsystem. Det här är USA av idag ett exempel på.

Valsystemet formar det politiska systemet

Ett land som saknar ett etablerat valsystem eller vill byta ut det man har eller modifiera det ställs inför många utmaningar. En central fråga är om man vill ha majoritetsval eller proportionella val som t.ex. i Finland. Ska man välja en ledamot per valkrets som i Storbritannien eller flera från samma valkrets? I det första fallet blir minoriteten eller minoriteterna, som kan ha fått nästan hälften av rösterna, orepresenterade. Det leder vanligen till ett system med bara några få partier och att ett parti kan få en stark majoritet i den lagstiftande församlingen och bilda en enpartiregering; då kan en tämligen stor minoritet uppleva att den blir överkörd och saknar inflytande. Länder som har ett förflutet som brittiska kolonier har vanligen anammat det brittiska systemet.

I ett proportionellt val som i Finland där man väljer många representanter från en valkrets finns det plats för ett brett spektrum av partier och regeringarna är ofta koalitionsregeringar som tvingas göra kompromisser, vilket ofta leder lösningar med hög legitimitet. I det finländska systemet består valförbunden (partiernas kandidatuppställningar) av icke-rangordnade enmanslistor, dvs. ordningen bland de invalda bestäms av hur mycket röster varje individuell kandidat får, det har visat sig leda till att förhållandevis många unga och kvinnor blir invalda, på köpet får vi också några folkkära idrottsstjärnor. 1960-talets ungdomsrevolt i Finland kanaliserades i stor utsträckning in i arbete i och kring riksdagspolitiken.

Många centrala frågor när man bygger upp ett valsystem och en valprocess

Men det finns många andra centrala frågor: Vilken myndighet ordnar valet? Vem får rösta? Finns det pålitlig folkbokföring som röstlängderna kan baseras på eller måste väljarna registrera sig på förhand? Är det bara den röstberättigade som får använda sin röst (mycket strikt i Finland!) eller är det som i vissa europeiska länder, t.ex. Holland, tillåtet att befullmäktiga någon annan att rösta för en? Vem bestämmer vem som får kandidera? Finns det ett tak för de ekonomiska bidragen till kandidaterna, måste bidragen redovisas offentligt? Kan storbolag (t.ex. gruvor) eller industrisektorer (som olja, tobak) eller intressegrupper (vapenlobbyn) knyta kandidater till sig för att få inflytande över lagstiftningen? Korruption kan vara ett stort problem och ligger ofta bakom när individer och grupper tar till ojusta metoder för att klamra sig fast vid makten.

Yttre inblandning före och under val allt större risk

Under den senaste tiden har frågan om inblandning av andra länder i valprocessen aktualiserats. Sådan inblandning har säkert alltid förekommit, öppet eller bakom kulisserna, men användningen av elektroniska medier har lett till en ökning. Inblandning sker bevisligen i sofistikerade operationer i sociala medier före val. Det finns också en risk för att röstresultatet förvanskas under själva röstningen eller vid sammanräkningen av rösterna. I Finland har det bestämts att vi fortsätter med papper och penna, men t.ex. i USA där man samtidigt röstar på kandidater för många poster känns det alltför otympligt.

När röstningen är över gäller det att räkna rösterna och fördela mandaten. Här gäller det också att se upp med valfusk. En dellösning kan vara att man tillåter inhemska och utländska valobservatörer som övervakar röstningen och rösträkningen. Så vitt jag vet organiserades den första större internationella valövervakningsoperationen av Förenta nationerna hösten 1989 i Namibia när Sydafrika släppte greppet om landet. Jag hade glädjen att vara en av de 40 finländska valobservatörerna, stationerad i Okavango vid gränsen mot Angola. Bland observatörerna fanns bl.a. stora kontingenter från Sverige och Frankrike men också från Sovjetunionen och Kina. De två sistnämnda visste knappast mycket mer om fria val än vad vi fick lära oss under snabbutbildningen på ort och ställe men var förstås av största vikt för att övertyga den internationella opinionen om att allt gick rätt till. Till den gruppen hörde också östtyskarna som till sin förvåning fick höra om en annan samtidig världshistorisk händelse, Berlinmurens fall.

Det finns hjälp att få: IDEA grundas 1995

Det finns olika internationella organisationer och institutioner som arbetar för att främja demokrati. En internationell organisation som särskilt fokuserar på valsystem och valprocesser är IDEA (International Institute of Democracy and Electoral Assistance, Internationella institutet för demokrati och valbistånd). Avsikten är att sprida kunskap om hurudana valsystem som finns och hur de formar politiken. Organisationen grundades 1995 på initiativ av Sverige och bland de sammanlagt 13 länderna fanns också Finland, Danmark och Norge. Idag har organisationen 33 medlemsländer, en personal på 200 och 15 regionala byråer utöver högkvarteret i Stockholm.

Etiska regler och professionella riktlinjer

IDEA började med att sätta upp en databank och inledde arbetet med att skapa etiska regler och professionella riktlinjer för valprocesser. Man uppgjorde genast tre viktiga handböcker. Den första handlade om hur man bygger upp ett valsystem, den andra handlade om demokrati och djupgående konflikter och den tredje om kvinnor i lagstiftande församlingar. Organisationen vill sprida kunskap om hur man gör på olika håll för att hjälpa intresserade länder att skapa sin egen hållbara valprocess och inte självklart kopiera t.ex. systemet i det tidigare koloniala moderlandet.

Sedan 2017 utarbetar IDEA vartannat år en rapport om situationen för demokratin i världen, ”The Global State of Democracy” som analyserar trender och utmaningar. Rapporten har också ett demokratiindex.

Organisationen producerar också en mängd material och hjälpmedel som gäller riskkontroll, valfinansiering, cybersäkerhet, valövervakning mm. Man ordnar utbildningar och producerar landanalyser för länder som ber om det.

Demokratin det bästa samhällsskicket för att bekämpa COVID-19

I juni 2020 tog IDEA tillsammans med den amerikanska demokratiorganisationen National Endowment for Democracy initiativet till en vädjan DEFEND DEMOCRACY (Försvara demokratin) till alla stater om att respektera demokratin också i länder som har drabbats av COVID-19. Man konstaterade att demokratierna har de bästa förutsättningarna att bekämpa pandemin. Vädjan undertecknades av ett stort antal organisationer och av 500 prominenta personer (senare utökades listan).

Mycket av IDEA:s material finns tillgängligt på adressen www.idea.int.

Inger Wirén

Artikkeli on julkaistu yhteis­työssä suomenruotsalaisen Fredsposten-lehden ­kanssa, jonka numerossa 4/2020 se alun perin ilmestyi.