Vi hade inte tillräckligt med pengar för att få min familj till Finland. Därför blev det ingen återförening.

Så förklarar 19-åriga Masaod Alizada från Afghanistan bakgrunden till att hans föräldrar och syskon inte är här.

Masaod är ett av de drygt 3000 minderåriga barn som kom till Finland ensamma under den stora flyktingvågen år 2015. Han hade flytt våldet i Afghanistan med sina föräldrar och tre syskon men kom ifrån dem vid gränsen mellan Iran och Turkiet. Själv lyckades han ta sig vidare men familjen tvingades återvända.

Processen för att få föräldrarna och syskonen till Finland inleddes så fort Masamod fått uppehållstillstånd. Det var i mars 2017 och då hade han nyss fyllt 17.

Men det gick inte vägen. Varje ansökan som lämnas in kostar, 470 euro för en vuxen och 250 euro för ett barn, och därtill kommer själva resan. Återföreningen försvåras ytterligare av att de intervjuer som förutsätts för processen sällan kan göras på Finlands ambassad i det land där familjen befinner sig, antingen för att en sådan inte finns, för att familjen är i landet illegalt eller för att det helt enkelt är för farligt som till exempel i Kabul i Afghanistan. Afghaner som vill söka om familjeåterförening ska idag lämna in sina papper och intervjuas på ambassaden i Indiens huvudstad New Delhi.

FÄRSK UTREDNING KRITISERAR LAG OCH PRAXIS

Om pengarna för ansökningsprocessen och resan hade funnits kunde Masaod högst sannolikt ha fått sina föräldrar och sina syskon till Finland. Men det finns också många andra hinder än pengar då ett minderårigt barn ska återförenas med sin familj. Bland annat handlar det om hur Migrationsverket bedömer barnets intressen.

I mars i år publicerade Diskrimineringsombudsmannens byrå en utredning över Migrationsverkets hantering av ansökningar om familjeåterförening för barn som beviljats internationellt skydd. Utredningen gäller perioden 1.1.2018–18.9.2019. Av de beslut som fattades var 31 negativa och 35 positiva. Granskningen av hur de negativa besluten har kommit till visar att barnens bästa och deras rätt till ett familjeliv ofta har kommit i andra hand.

Den vanligaste orsaken till att ansökan om familjeåterförening avslås är att Migrationsverket anser att föräldrarna inte har haft tvingande skäl att skicka sitt barn att söka asyl ensam. Ju äldre barnet är desto svårare verkar det också vara att få familjen till Finland.

Utgående från utredningen förutsätter Diskrimineringsombudsmannen att både lagstiftning och praxis ses över. Bland annat får tillgodoseendet av barnens rättigheter inte vara beroende av föräldrarnas verksamhet eller motiv till att barnet har landat ensamt i Finland. Barnets och föräldrarnas familjeband får brytas bara i mycket exceptionella situationer men nu inskränks barnens rätt till ett familjeliv på basis av en alltför allmän reglering. Lagstiftningen ger inte heller barnen och deras föräldrar tillfälle att utreda sina rättigheter och faktiska möjligheter till familjeåterförening närmare.

Diskrimineringsombudsmannen är också oroad över att barn som närmar sig 18 år ofta tycks behandlas som personer som håller på att bli myndiga. Men, säger myndigheten, de ska behandlas som barn i enlighet med konventionen om barns rättigheter och Migrationsverket måste garantera att rättigheterna tillgodoses fullt ut för alla så länge de är under 18 år.

HÅRT ARBETE FÖRENADE FAMILJ FRÅN JEMEN

Pensionerade journalisten Birgitta Ehrsten i Kalkstrand i Sibbo har tillsammans med sin man Leif fungerat som stödfamilj för Masaod Alizada under hans integrationsprocess. Hon säger att hon precis som Diskrimineringsombudsmannen har noterat att det verkar bli svårare att få familjeåterförening ju äldre den minderåriga är.

Av de ca 60 barn som placerades i Sibbo hösten 2016 samtidigt som Masaod har bara några enstaka fått sin familj till Finland. Birgitta har stått på barrikaderna tillsammans med pensionerade socionomen Oili Grönroos många gånger för att få till stånd en bättre integrationsprocess för dem.  Oili har också kämpat i flera år för att få mamman och syskonen till två ensamkommande pojkar från Jemen till Finland.

– Pojkarna kom våren 2016 och de var i så dåligt skick att de togs om hand av barnskyddsmyndigheterna. Jag blev deras officiella representant och började jobba för att få resten av familjen hit men det var minsann inte lätt, säger hon.

Processen inleddes 2017. Familjemedlemmarnas ansökningar skulle lämnas till ambassaden i Saudiarabiens huvudstad Riyadh och pengar samlas in för både avgifterna för ansökningarna och resan till Finland. Det avgörande för ett positivt beslut var att Oili fick utlåtande av både läkare och socialarbetare om pojkarnas utsatta situation, om att de var i absolut behov av sin mamma. Sedan 2018 är hela familjen här.

– Oili är en fasa för myndigheterna, säger Birgitta. De vet att hon inte ger upp.

MYCKET HAR VARIT MOTIGT

Birgitta och Oili har stött på många svårigheter inte bara när det gäller familjeåterföreningsprocesserna utan också i det dagliga integrationsarbetet när det gäller ensamkommande barn. De har bl.a. kämpat för ett vettigt boende och mera kontakter för barnen.

– I början då barnen kom till Sibbo var allting motigt, vi upplevdes inte som en resurs utan snarare som en störande faktor, säger Oili.

Barnen placerades först på ett boende mitt i skogen utan kontakter till samhället runt omkring och då de började skolan skulle de gå i enskilda klasser och fortfarande isoleras från andra.

– Men med åren har det löst sig. Och fastän integrationen gått långsamt kan man nu börja lita på att allting nog ändå går bra, säger Birgitta.

Det var också enkelt att ta beslutet att ställa upp som stödfamilj för Masaod.

– Jag tänker så här att det skulle trösta mig stort om mitt eget barn tvingades fly och jag visste att det där borta, när barnet kommer fram, finns någon som tittar lite efter. Jag vill vara en del av den här storyn, man bara måste, därför var det ett enkelt beslut att ställa upp som stödfamilj, säger Birgitta.

STUDERAT FLITIGT OCH LEVT ENLIGT LAGEN

Familjen Ehrstens ”gudbarn” Masaod är optimistisk när det gäller framtiden även om han inte har fått sin familj till Finland.

– Jag kom hit via Turkiet, Grekland, Makedonien, Slovakien, Österrike, Tyskland, Danmark och Sverige, säger han. Det var en tung och svår resa. I Finland placerades jag först i Torneå, sedan i Esbo och till slut i Sibbo. Nu bor jag ensam i Söderkulla och här har jag det bra.

Masaod har flickvän i Östra centrum, studerar till datanom och har nyss tagit körkort med Birgittas man Leif som körlärare. Han håller också kontakt med sin familj hemma i Afghanistan men telefonförbindelserna är dåliga och det kan gå månader mellan samtalen.

Masaods nuvarande uppehållstillstånd löper ut i oktober.

– Jag hoppas jag får stanna i Finland och att jag får jobb här, säger han. Jag har studerat flitigt och jag har följt landets lagar så jag tror att jag får finländskt medborgarskap.

Text och foto: Anne Suominen

Anne Suominen har arbetat som politisk journalist på Svenska Yle och också varit chef för politikbevakningen på Hufvudstadsbladet. Hon gick i pension för drygt tre år sedan.

BARNETS BÄSTA BÖR STYRA ALLA BESLUT

• Antalet ensamkommande barn har minskat drastiskt sedan flyktingvågen 2015, då 3014 ensamma minderåriga sökte asyl i Finland. I fjol tog Finland emot 98 ensamkommande barn.
• I februari i år beslöt regeringen att Finland tar emot 175 flyktingar från lägren i Medelhavsområdet. Av dem ska merparten vara barn utan familj.
• FN:s konvention om barnens rättigheter slår fast att barn har rätt att leva med sina föräldrar. Konventionen säger också att alla beslut som rör barn bör utgå från barnets bästa.
• FN:s kommitté för barnens rättigheter har konstaterat att begränsningar i och kontroll av invandring inte kan köra över ett barns intressen.
• Diskrimineringsombudsmannen konstaterar att många familjeåterföreningar för ensamkommande barn faller på att Migrationsverket har stor makt att göra egna bedömningar av familjens motiv för att skicka iväg barnet. Samtidigt saknas av domstol utfärdade tolkningsdirektiv och det har lett till praxis som står i strid med barnkonventionen.
• Regeringen lovar i sitt program att problemen i samband med familjeåterföreningar ska utredas men Diskrimineringsombudsmannen och en rad organisationer, bland dem Centralförbundet för barnskydd, Suomen pakolaisapu och Amnesty, säger att det inte räcker med utredningar. Det behövs både preciseringar och ändringar i utlänningslagen för att barnens rättigheter ska garanteras.
• Organisationernas skrivelse till regeringen om problemen hittas bl.a. på Suomen Pakolaisapus hemsida under rubriken Kannanotot.
• Diskrimineringsombudsmannens utredning ”Barn utan familj – familjeåterförening för barn som beviljats internationellt skydd” hittas på myndighetens hemsida. Den finns på svenska.

Artikkeli on julkaistu yhteistyössä suomenruotsalaisen Fredsposten-lehden kanssa, jonka numerossa 2/2020 se alun perin ilmestyi.