Stiftelsen Folkets hus i Vasa arrangerade hösten 2025 en essätävling på temat fred bland gymnasister i närområdet. Nedan återges korta delar av fyra tävlingsbidrag, börjande med den vinnande texten.

Skribenten bakom det vinnande bidraget heter Dorothea Wikström. Hon tog i fjol hem första priset också i en annan liknande tävling, arrangerad av Ny Tid. Hennes två vinnande tävlingsbidrag är ändå inte helt identiska, även om den röda tråden är densamma.

Varsågoda, läs och begrunda.

En fred utan unga är ingen fred som består

”Tänk dig att du har huvudet fullt av idéer som kan rädda liv och skapa en mer fredlig värld – men innan du ens hunnit öppna munnen blir du avfärdad, dömd och tystad. Precis så är situationen för oss unga vid fredssamtal i dag. Våra åsikter respekteras inte och våra tankar värderas inte. Vi kanske får delta i mindre lokala ungdomsråd som i praktiken saknar makt, men när det kommer till kritan och man ser på de större fredsprocesserna har vi inget att säga till om.

Ungdomar måste därför tas på större allvar i fredsbyggandet och ges en mer självklar plats runt det internationella bordet. Våra röster ska inte bara höras, utan ha verklig betydelse. Vi har en betydande roll i att skapa, men framför allt i att bevara freden. Unga människor bör av den anledningen ges verkligt inflytande i fredsprocesser. Varför är det så viktigt, kanske ni undrar? Ungdomar påverkas otroligt mycket av krigen, mer än man kan tänka sig. Det är våra skolor som stängs, det är vi som tvingas dö vid fronten och det är våra framtidsdrömmar som krossas framför ögonen på oss. Vi är framtiden och krig är därför förödande och måste få ett slut.

De människor som upplevt krigen vet exakt vad de innebär, ofta bättre än världens makthavare som ser konflikterna utifrån. Många av dessa ungdomar skulle antagligen ha bra och nyskapande idéer om de bara fick rätt forum att uttrycka dem, och om någon uppriktigt skulle lyssna. Om vi unga påverkas så mycket av krigen, är det då inte logiskt att vi ska få vara med och arbeta för förändring och fred? (––)

Jag är inte ensam om att tro på den yngre generationens potential. FN:s säkerhetsråd antog 2015 resolution 2250, som erkänner ungas roll i att förebygga och lösa konflikter. I resolutionen uppmanas medlemsstaterna att skapa mekanismer så att unga på ett meningsfullt sätt kan medverka i fredsprocesser och beslutsfattande både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Detta är första gången ungdomar inte endast framställs som offer, utan även som viktiga aktörer inom fredsarbete. FN grundades just för att skapa en hållbar fred, och att FN fastslår vår position på det här sättet borde säga någonting om hur viktigt det är att framtidens röster, vilket vi är, får vara med och påverka vid konfliktlösning.

För att detta ska bli verklighet borde ett permanent ungdomsråd knutet till exempelvis FN skapas. Rådet skulle bestå av ungdomar med olika bakgrund, även från konfliktområden, och fungera som rådgivande part vid internationella fredssamtal.”

Dorothea Wikström

är 17 år och går på musiklinjen i Vasa Övningsskolas gymnasium. Spelar flöjt, piano, lite bas och sjunger. Är samhällsintresserad, favoritämnena i skolan är tyska och historia. Spelar fotboll på fritiden.

Förstör inte vår dyrbara jord

”Om man lyssnar på världsledare idag kan man lätt drabbas av panikkänslor. Det verkar som om det enda vi borde göra är att förbereda oss för ett tredje världskrig. Satsningarna på upprustning som görs ska få oss att känna oss trygga. Varför känns det då i stället som om världen blir mer uppdelad och farlig? Måste man nu plötsligt tänka på andra staters invånare som potentiella fiender? Något inom mig säger att det här är ett farligt sätt att se på världen, alltför svartvitt.

Det som verkligen borde vara i fokus för alla politiker och statsledare idag är klimatfrågor. Om vi inte kan stoppa uppvärmningen av klimatet spelar det ingen roll vem som har makten. Det finns otroligt skrämmande prognoser för hur framtiden kommer att se ut om vi inte lyckas kontrollera vår konsumtion och förbränning av fossila bränslen. (—)

Förståelse för andra människor kan inte uppstå om man inte har kontakt och kommunicerar med varandra. Därför tror jag att vi måste våga prata med människor som tänker på annat sätt än vi själva och som kanske har en helt annan bakgrund. Vi alla som lever på jorden idag bär ansvar för att bevara vår planet. Om vi börjar se på varandra som fiender kan vi inte samarbeta för att skydda jorden från krig och miljöförstöring.”

Asta Sharma

är 18 år gammal och studerar vid Vasa Övningsskolas gymnasium på musiklinjen. Tycker om att sjunga, läsa, spela teater och om att resa – har släktingar i flera olika länder, vilket väckt ett intresse för olika kulturer och samhällen. ”För mig är fred viktig, eftersom den skapar trygghet och möjligheter för människor att utvecklas, uttrycka sig och förstå varandra över gränser.” 

Vår oro för ofred

”Vad är fred? Är det endast när någon inte skjuter mot dig? Eller innebär det också bra relationer mellan människor?

Jag minns då man var liten och lekte krig. Snöbollskrig var roligt ända tills någon av misstag blandade is i snön. På sommaren hittade man pinnar som man låtsades att var automatvapen. Det var skojigt ända tills fienden påstod att han träffade en. (—)

Ibland tycker jag att de så kallade mäktiga och visa ledarna inte är klokare än vad vi var som 7-åringar. Det finns likheter mellan oss. På skolgården hade man ingen aning om vad krig innebär eller vad det innebär att ta någons liv. Ledarna som bestämmer att deras medborgare ska ut i krig har inte heller någon aning om vad de utsätter dem för. De är som marionetter eller små leksakssoldater som politikerna flyttar på från en avlägsen plats. Det är väl orättvist att de rika ser på medan de fattigare och maktlösa riskerar sina liv för landområden? (—)

Jag tror att vi i Finland som önskar oss fred tänker mera på risken för ofred. Inga skott flyger mot oss men vi är mycket medvetna om att fortsättningskriget bara ligger några generationer bakom oss. Fred innebär att man inte är orolig för ofred. Man förväntar sig inte krig.”

Otto Wilmer Ahlroos

är 18 år gammal och intresserad av att skriva kreativt, drömmer om att skriva en fantasy- eller kanske en science-fiction-bok. ”Det jag älskar mest av allt är att skapa och spela musik.”

Vi hör ordet våld oftare än fred

”Våldet som vi hör om i vår vardag är så närvarande att många människor har slutat att alls reagera på det. När media gång på gång visar bombningar, skjutningar och katastrofer kan vi till slut börja tro att det är normalt att världen är så här. Denna avtrubbning är farlig, eftersom den gör att vi glömmer bort att fred faktiskt är möjligt. Om vi bara fylls av bilder av våld riskerar vi att tappa hoppet och tron på att saker kan förändras. Därför är det viktigt att vi inte bara tar in allt negativt, utan också aktivt söker efter positivitet, som berättelser om fred, solidaritet och mänsklighet. Det hjälper oss att förstå att världen inte bara är mörk, även om det är mörkret som syns mest.

Men trots att världsfreden känns avlägsen betyder det inte att all fred är utom räckhåll. I vår vardag finns en annan typ av fred. En fred som inte styrs av politiker eller militär makt, utan av oss själva. Det är den fred som vi skapar i våra egna relationer och i skolan, familjen och i förhållande till andra människor. Skolfred är kanske ett litet ord jämfört med världsfred, med det är just i det lilla som förändring börjar. När elever visar respekt, hjälper varandra och säger ifrån när någon behandlas illa byggs en trygg miljö där konflikt inte behöver bli till våld. Det är inte bara skolans regler som avgör klimatet, utan det är varje individs val i stunden.”

Emily Vilén

kommer från Korsholm. Hon ska skriva psykologi, geografi, lång matematik, engelska och modersmål i studentskrivningarna och planeraer att börja studera på tredje stadiet hösten 2026. Psykologi är ett av hennes favoritämnen och är ett stort intresse för henne. På fritiden umgås hon gärna med vänner och går långa promenader med sin hund.

• Kirjoittanut Teemu Matinpuro